Hade vart en väldigt hård läxa...

Varje månad lägger jag in säkert 200-300 bilder på datorn....alldeles galet när jag tänker på konsekvensen hur många bilder det blir under hennes barndom. Men sån är jag. Vill ju fota precis allt hon gör och dokumentera hur söt våra lillstrumpa är. Så har vi en extern hårddisk oxå som min sambo alltid tjatar på mig om att flytta bilderna till, ifall nåt händer. Det gör jag sen tänker jag. Sista bilderna jag la över var i februari.

Och som sagt togs ju datorn med till Stockholm i söndags, men när han plockar upp den så går den inte igång!!! Jag blev inte orolig då för jag tänkte att allt finns ju på hårddisken, självklart att det går att fixa! Så kom Danne hem, ringde datorsupporten, och han säger att han kan programmera om datorn, men allt som finns på kommer att försvinna. Finns inget att göra. What the fuck!!!! jag börjar att gråta! Då tänkte jag att 6 månader av Malvas tretton är borta!!! Det bara får inte hända!!! Huvudvärken smyger sig sakta på, stressen infinner sig direkt, jag börjar tjura över allting, måste göra nåt! Jag sätter igång och bantar- det kan jag styra över- men om bilderna är borta kan jag inte göra ett piss!!! Efter lite funderingar över mina fotomappar inser jag en ännu värre insikt- den sista mappen i datorn är från mars...alltså har vi isåfall 4 månaders bilder kvar bara.

Han ringer nästa support. Den här killen låter mer positiv. Finns visst ett program på nätet som man kan ladda hem, och om man inte vågar göra själv (risken finns ju att man trycker bort allt istället) kan man lämna in, men det "kan kosta kosing".... jag är fortfarande livrädd!!! Men efter att ha pratat med olika supportrar och ringt lillebror om hans kompis som vi hoppas på kan hjälpa oss, haft besök av svärföräldrarna är klockan kvällen. Och då sätter min kära sambo igång själv. Livrädda båda två. MEN HAN FIXAR DET!!! Det var längesedan jag blev så otroligt lättad och glad:D Aldrig att jag inte ska spara igen! Det som inte kunde bli en sämre dag, kunde inte sluta bättre:)

Så, mina kära vänner. Lär av det som kunde bli mitt livs hårdaste läxa!!! Spara allt som ni inte vill mista på ett extraminne!

Annars har vi haft en väldigt mysig vecka jag och min dotter. I söndagskväll kändes det dock väldigt ensamt och tomt:( Men vi lättade upp stämningen med lite vattenlek i hela badrummet, hällde vatten mellan burkar först men det slutade med att allt var helt blött, duschmunstycket agerade vattenspridare, och vi skrattade och busade,  mitt lilla frö och jag:) Hade en måndagsmysdag i pyjamas där vi mest lekte på lekmattan och i hennes rum som nu är färdigt, det kommer bilder- tack och lov;). Så en lugn slappdag inför en vecka som  var mer inbokad, (ja, eller tre dagar- det känns ju mkt när man är en grottmamma;)). Vi var och lekte med Olle och tittade på deras fina alldeles nybyggda hus, och så har vi vart på 1-årskalas hos Malvas kompis i stan. Där hade det ordnats julstämning så när vi kom in i lägenheten så doftade det glögg, pepparkakor och risalamalta. Mysigt! Känns ju inte annars som jul det allra minsta.... Och som vanligt var det bara små tjejer på kalaset. Nästan alla har fött flickebarn det senaste året! undra om nästa skara blir små pojkar för att väga upp könskvoteringen??? Sen kom min kära sambo hem:) Jag hade förväntat mig en glad och utvilad en, men självklart var det svårt att inte sova hemma... så jag var nog mer utvilad än han! Malva hon sov på hans arm den natten:)