Kompisar fram tills besöket av John B. Lund närmar sig
Se så idylliskt vi har det när vi får låna ett litet gudbarn till Lillstrumpan:) Solen lyser, himlen är blå och barnen leker i baljan, klappar varandra på magen, leker med varsin vattenkanna- om lilla L tar den blå så tar Malva den rosa, kör varsin liten dockvagn och leker med varsin hink, dom kastar boll mellan varandra, tittar på sniglar, målar och busar så glatt vid stängslet och skrattar högt åt hur knasiga dom är:)
Visst låter det överdrivet?? Nja, jag överdriver kanske lite;) men dom var faktiskt väldigt mysiga mot varandra för det mesta! Eller vi kan säga fram till elvasnåret när dom började att bli trötta båda två. Då förväxlades dessa små skrattande och givmilda flickor till ett par snoriga skrikapor;) Då helt plötsligt började framförallt min lilla tjej att ta allting som lilla L hade... och lilla L skrek i försvar, Lillstrumpan skrek ännu högre och SLÄNGDE iväg grejerna jag gav henne och tjöt så att tårarna sprutade! Sedan lugnade det ner sig i två sekunder för att börja om med samma grej igen... Det hela handlade om att Lilla L satt och hällde vatten med en spade från baljan till en hink, Malva kom med sin slev och slevade ur hennes vatten, Lilla L skrek NEJ i högan sky, Malva skrek nåt som säkerligen var på agressiv kinesiska tillbaka till sin lilla vän, när hon inte fick som hon ville sprang hon i frustration bort till dockvagnarna, tog båda två, kollade med arg blick på lilla L "att nu blir hon säkert arg när jag tar hennes docka oxå", men lilla L satt lugnt kvar och spadade i vatten i sin hink.
Här är det kanon att det skiljer ett år på dom, för på så sätt slipper det att urarta helt med fighten om vem som ska ha vad! När Lilla L´s mammas möte var slut och hon hade hämtat sin lilla tjej så lugnade sig min Lillstrumpa innan vilan- nu hade hon alla grejer för sig själv igen och då kan man skratta och va glad trots att man är trött och snorig:)