Samsovning
Det händer inte så ofta i våran familj att vi är uppe innan 08 (om vi inte måste annat pga jobb eller så) då vi ju har en sjusovare till dotter. Men idag började hon att vakna till redan vid femtiden, så då vaknade jag... Sedan sov hon av och till en timma till tills jag proppsade på att hon skulle komma till masterbed, och då var det visst kört:( Hon får allt som oftast för sig att hon ska sova vidare i sin säng när hon vaknar på natten, vilket jag mest tycker är jobbigt- jag tar ju mycket hellre med henne in till oss än att lägga mig nedanför hennes säng tills hon somnar om! För jag är en av dom mammorna som tycker om att sova tätt intill mitt lillhjärta;) I fredags morse när jag hade misslyckats att få in henne till oss på natten gick samtalet såhär på morgonen:
"Ville inte du sova hos mamma och pappa inatt?"
"Nä ä ova mamma, pappa, ova din bum (sova mitt rum)"
"Men mamma tycker ju att det är mysigt att sova med dig♥"
"Mamma ova pappa!" sa hon klokt då... och då gjorde det så ont i mitt hjärta när jag tänkte att hon tyckte att hon kunde minsann sova själv för jag hade ju ändå Danne hos mig... min lillskrutt som sov på mig i över 1,5 år tycker nu att det går bra att sova med goset, nallen och alla dockorna! Tur att det inte är så varje natt;)
Jag har så svårt för det här med att folk lägger sina bebisar i ett annat rum... Jag tycker att det är det naturligaste i världen att sova tillsamman med sin bebis! Dom ligger i din kropp i nio månader och hör hjärtljud, hur blodet rusar i kroppen och hur du andas lugnt, det är varmt och tryggt! Sedan kommer dom ut och läggs ensamma i sin stora stela säng, för hur du nu än bullar upp med kuddar och nallar så är det inte mänsklig kontakt och det är det som alla behöver! Så fort vi är stora och vuxna och flyttar ihop med den vi vill dela våra liv med så börjar vi att samsova- då finns inte tanken att vi sover bättre ensamma som så många säger när dom blir föräldrar sedan, Egentligen är det väl mer naturligt att bebisen sover med någon av sina föräldrar än att ni som par gör det under det första året?! Det är ju ändå en sådan kort tid av våra liv, sedan rätt som det är hamnar vi ju trots alllt i det här att barnet själv väljer att sova själv (varför vet jag inte??? Förmedlar vi till dom att dom inte är välkomna till oss när dom har SIN säng och VI har EN säng...?) Men i vilket fall som helst, nu har ju jag och Danne våran säng själva- de flesta av nattens timmar iallafall- och det känns ganska tomt minsann...
Lillstrumpan på Tjeckiensemestern, där hon började att sova hela nätter!
Ja självklart ska våra små få sova nära!!det är för mej den naturligaste saken i världen! Vilken annan biologisk varelse lägger ifrån sej sin "unge" för att sova SJÄLV?? Konstigt om tex kattmamman la sina skrikande små i ett annat rum! (bra att djuren är analfabeter o inte kan läsa om 5-min metoden!!ibland tror jag att människorna biter sej själva i svansen!!