Samsovning

Det händer inte så ofta i våran familj att vi är uppe innan 08 (om vi inte måste annat pga jobb eller så) då vi ju har en sjusovare till dotter. Men idag började hon att vakna till redan vid femtiden, så då vaknade jag... Sedan sov hon av och till en timma till tills jag proppsade på att hon skulle komma till masterbed, och då var det visst kört:( Hon får allt som oftast för sig att hon ska sova vidare i sin säng när hon vaknar på natten, vilket jag mest tycker är jobbigt- jag tar ju mycket hellre med henne in till oss än att lägga mig nedanför hennes säng tills hon somnar om! För jag är en av dom mammorna som tycker om att sova tätt intill mitt lillhjärta;) I fredags morse när jag hade misslyckats att få in henne till oss på natten gick samtalet såhär på morgonen:
"Ville inte du sova hos mamma och pappa inatt?"
"Nä ä ova mamma, pappa, ova din bum (sova mitt rum)"
"Men mamma tycker ju att det är mysigt att sova med dig♥"
"Mamma ova pappa!" sa hon klokt då... och då gjorde det så ont i mitt hjärta när jag tänkte att hon tyckte att hon kunde minsann sova själv för jag hade ju ändå Danne hos mig... min lillskrutt som sov på mig i över 1,5 år tycker nu att det går bra att sova med goset, nallen och alla dockorna! Tur att det inte är så varje natt;)

Jag har så svårt för det här med att folk lägger sina bebisar i ett annat rum... Jag tycker att det är det naturligaste i världen att sova tillsamman med sin bebis! Dom ligger i din kropp i nio månader och hör hjärtljud, hur blodet rusar i kroppen och hur du andas lugnt, det är varmt och tryggt! Sedan kommer dom ut och läggs ensamma i sin stora stela säng, för hur du nu än bullar upp med kuddar och nallar så är det inte mänsklig kontakt och det är det som alla behöver! Så fort vi är stora och vuxna och flyttar ihop med den vi vill dela våra liv med så börjar vi att samsova- då finns inte tanken att vi sover bättre ensamma som så många säger när dom blir föräldrar sedan, Egentligen är det väl mer naturligt att bebisen sover med någon av sina föräldrar än att ni som par gör det under det första året?! Det är ju ändå en sådan kort tid av våra liv, sedan rätt som det är hamnar vi ju trots alllt i det här att barnet själv väljer att sova själv (varför vet jag inte??? Förmedlar vi till dom att dom inte är välkomna till oss när dom har SIN säng och VI har EN säng...?) Men i vilket fall som helst, nu har ju jag och Danne våran säng själva- de flesta av nattens timmar iallafall- och det känns ganska tomt minsann...

                         
                        Lillstrumpan på Tjeckiensemestern, där hon började att sova hela nätter!


#1 - - mormor:

Ja självklart ska våra små få sova nära!!det är för mej den naturligaste saken i världen! Vilken annan biologisk varelse lägger ifrån sej sin "unge" för att sova SJÄLV?? Konstigt om tex kattmamman la sina skrikande små i ett annat rum! (bra att djuren är analfabeter o inte kan läsa om 5-min metoden!!ibland tror jag att människorna biter sej själva i svansen!!

#2 - - Annie:

Jag är ju en av de där andra mammorna (och min man en av de där andra papporna) som låter sina barn sova i sin egen säng från början. De blir MINST lika trygga som barn som sover på sin förälder, och känner ju trygghet i sin egen säng. Det har aldrig varit något som helst problem och barnen får gott om fysisk kontakt ändå, kan jag lova. =) Här blir sömnen bättre för alla när vi sover i våra egna sängar. Olika helt enkelt. ;)Men det där med trygghet kan man ju diskutera vad man menar med... ett barn som sover på sin mamma blir förstås trygg med det, och ett barn som sover i sin egen säng blir trygg med det.

#3 - - jossan:

jag tror att barn är formbara, därför sover dom i sin säng om föräldrarna lägger dom där det första jag gör. och likväl sover dom på mamma om mamman placerar dom där det första dom gör! och varför jag placerade malva på magen det första jag gjorde var ren instinkt. hon hörde hemma där helt enkelt. Sedan har ju inte hon sovit så kanonbra så därför har jag läst allt jag hittat om bebis och sömn- för det kändes som att jag gjorde fel som hade henne hos mig... och många sidor ledde till alla dessa sömnmetoder som går ut på att barn sover bäst själv för att dom inte störs av föräldern. Men jag hittade också till en hel del psykologer som uttalade sig om alla dessa sovmetoder/sova i egen säng, och dom stod för det jag står för. Samsovningen ger en inre trygghet till bebisen för ett litet barn ska inte behöva förlita sig på sig själv och sin egen förmåga till att kunna. vi föräldrar finns ju för en anledning menade dom! Barnet är ju inte tryggt pga sängen det ligger i- den är van att ligga där så då är inte den platsen farlig. Och det menar jag inte heller, men jag menar att barnet blir tryggt av att veta att föräldern finns där hela tiden! Tusen olika föräldrar- tusen olika sätt. Och var och en gör vad som känns bäst för dom helt enkelt!

#4 - - Spiderchick:

Vår lille har sovit hos oss massa men sov skitkass, därför provade vi "sova-egen-säng-hela-natten" metod och då började han sova bättre. Nu sover han hos oss ibland och jag njuter faktiskt av det, myyyysigt jueh :-) Alla familjer får väl försöka hitta vad som passar dom och barnet bäst, antar jag :-)