En 9-årings fundering

Det har varit Religion nu med årskurs 2 och 3 nu i skolorna och den sista lektionen pratade jag lite om människovärde med eleverna. Det blev ett ganska djupt samtal som flöt på bra där dom först kom fram till att man inte kunde värdera en människas liv när jag jämförde klasskamraternas värde. Men sedan testade jag en övning som jag fick göra på konfirmationen- alltså när jag var 15 år. Övningen går ut på att det är en båt ute på havet som stormar, men bara en människa kan räddas. Och dom här människorna beskrivs lite kort bara, jag tog inte lika många då dom här barnen är yngre, men mina personer var: En man, 70 år, inga barn eller barnbarn; en flicka, 5 år; en man, 47 år, läkare; en kvinna 29 år, tvåbarnsmamma och en man 23 år, idrottsman som tagit många OS- medaljer. Och helt plötsligt kunde ett människoliv värderas ganska lätt...Hur tänker ni? Tror att det är på samma sätt som det här gänget med 9-10- åringar tänker?! Men nu till det komiska i situationen:) En av eleverna sitter och ser fundersam ut så jag frågar henne vad hon tänker på? "Jag tänker på att jag så gärna vill ha en pojkvän!"
#1 - - mammaV:

hahaha, ja livet upptas av så många stora funderingar!! ;)