Funderingar

Mamma eller amma?

Jag går i en tröttdvala här hemma och myser med min minsting- som gör mig så trött;) I måndags efter att ha ammat en gång i timmen natten igenom tog orken slut och jag trodde att jag gått in i väggen ett tag. Kom hem från min runda på spåret totalt utmattad, och i vanliga fall är den inte speciellt jobbig längre, men just i måndags så var mina ben som degklumpar och armarna orkade inte längre bära Signe. Det kändes som om jag vägde 200kg, Hur nu det känns?, och kroppen skrek efter pizza (kolhydrater- energi)! Danne som skulle jobbat natt fick lov att stanna hemma i två nätter för att försöka vända det här beteendet och låta mig vila på dagarna... Målet är till en början att "bara" äta var tredje timme... Vilket har gått ganska bra- tills inatt då Danne var på jobbet! Det blev till att äta 20.30, 21.30, 00.30 (jihoo!), 02.30, 03.30 var Danne hemma och fick sitta i soffan med en vaken S då hon ville tutta lite igen (dock inte hungrig)... 05.30 och sedan vid 07.10- där gick jag upp och kunde hålla henne till strax innan åtta... Galet ju. Men hon är riktigt hungrig förutom det att hon bara vill tutta emellanåt! Så just nu sticker jag till med lite ersättning och hör och häpna; lite banan och gröt, vilket hon med glädje vill ha mer av! Och visst har jag mjölk så att det räcker till en unge till- det sprutar så att hon duschar i mjölk några gånger varje dag, hon sätter i halsen och sväljer massa luft- känns mindre kul. Alltså är det ganska krångligt den här gången!

Jag tillhör kategorin mammor som älskar att amma mitt barn, Malva ammade jag i 15 hela månader! Hon fick inte smaka på något förrens hon var sex månader (då hade jag ammat varje timme i fyra månader och var TOKTRÖTT!) och då hade jag en konstig känsla i hela min kropp- hon skulle ju leva på min mjölk, men orken var helt borta vid det laget och jag mådde inte alls bra... Så nu tjuvstartar jag med annat på lillasyster när hon bara är ynka tre månader så att hon ska kunna äta "på riktigt" om en månad... Jag vill absolut fortsätta att amma henne, men inser att jag inte pallar med att mata så himla ofta dygnet runt- det tar kål på mig:( Så jag hoppas att vi löser detta så att jag orkar träffa lite folk och inte ska behöva gråta varje dag av att jag är så fruktansvärt trött! Men i måndags kom jag alltså till en gräns och insåg att något måste göras, så min förhoppning är att vi ska kunna bryta detta så att jag får sova som en normal människa- åtminstone lite längre än två timmar i sträck, men fortsätta att amma!