En annan medvetenhet och kaninskräck
Signe har en hatkärlek till denna kanin, Lisabet heter han. Hon blir överförtjust när vi tar in honom men hon är bara trygg om hon har koll på läget... Så om han rätt som det är kommer skuttande emot henne så hör jag ett paniktjut, men om om han ligger stilla så klappar hon gärna:)
Hon har blivit så medveten det sista. Imorse när jag ropade på Malva så ropar hon efter "Maoa!" och så skrattar hon högt åt att hon hjälpte mig! Igår kväll så tog jag ett glas med vatten, hon spottade ut nappen och öh:ade att hon med ville ha, hon drack för fullt, tog bort huvudet, klappade mig på axeln som ett tack och stoppade in sin napp igen. Sedan gick vi vidare in på toaletten för jag skulle borsta tänderna, Signe tittade sig i spegeln, stoppade in och ut tungan, tittade på mig, tittade i spegeln och så gjorde hon tungtricket igen. Hon förstod att det var hon!!! Och så har hon börjat att samla ihop kläder för att bära dom till tvättmaskinen, stoppar in dom och drar igen luckan... Så nästa steg i utvecklingen borde väl vara att hänga upp tvätten?!
Och sedan att min bebis "springer"...ja, knasiga unge!
Hon är ju så bedårande! Och känns så stor! Visserligen är ajg rätt glad att E verkligen fortfarande är som en bebis, men samtdiigt känns det konstigt - för A var ju så mycket större (fast mindre).
Nej, jag börjar jobba 1 februari, så har fortfarande några veckor kvar i frihet tack och lov. Kommer nog bli en rätt tung vår sen! :)