Bubblan

Signe föddes den 22 januari klockan 21.54. Dessförinnan hade detta hänt;)

 
Sista magbilderna togs en vecka innan, precis gått in i v 41!

När jag vaknade på söndagen kändes det som att det skulle dra igång, trycket neråt var, just det ett stort tryck! Visserligen hade jag trott många gånger om att "nu är det någonting på G!" Men nej... så även den här gången var det lite svårt att verkligen veta! Men när jag legat i sängen en stund och faktiskt märkt att det är sisådär 15 minuter mellan värkarna så började jag att lite på min instinkt! Jag tog ett varmt bad med en tjattrande Malva bredvid, andades igenom mina värkar lite i skymundan för att inte skrämma henne;) Så fortsatte det i tre timmar, med 15 minuters intervaller. Malva och Danne var ute i snön och lekte och jag plockade, packade Malvas väska och lagade mat. Däremellan andades jag lugnt och djupt och kände mig som världens superkvinna:) När värkarna hade börjat dra ner mot tio minuters intervaller och jag planerat pulkaträff för D och M med ett par vänner så sa både Danne och min mamma till mig att det var nog bättre att vi åkte in- det kan ju gå snabbt när det väl drar igång!

Efter samtal med förlossningen- kändes helt absurt, "hej, jag var beräknad den 16 januari och nu har jag lite värkar. Jag känner mig ganska lugn. Ja, jag har blodiga flytningar. Ja, det är regelbundna värkar. Nej vattnet har inte gått" Dom tyckte med att jag skulle komma in.

Bilfärden in var lugn och sansad, vi drack jos och klockade värkar som nu var mellan 5-10 minuter emellan. Jag var fortfarande helt coollugn och andades fint och modigt igenom mig värkarna. Väl inne så kollade dom ctg-kurvan, allt var bra med bebisen. Mina värkar hade avtagit (typiskt!) och jag var öppen tre cm. Vi blev ivägskickade på en liten promenad och var välkomna tillbaka tre timmar senare.

45 minuter senare var vi tillbaka. Då grät jag vid värkarna som kom allt tätare. Jag var fortfarande öppen tre cm. Jag blev återigen kopplad till ctg-maskinen och jag bad om att få epidural. "När värkarna blir mer regelbundna kan du få epiduralen, annars kommer dom att avta istället" så fick jag lustgasen i handen. Lustgasen satt sedan fastklistrad i mitt ansikte den kommande timman. Värkarna blev inte mer regelbundna utan det utvecklades till värkstormar och under kommande timmen öppnades jag från tre cm till tio... Även jag förvandlades här till en storm. Jag ville hålla Dannes hand hela tiden, jag skrek en hel del, jag var arg (kände mig lurad över att det gjorde lika förbannat ont den här gången!) Och jag skrek mycket av ilska den här gången istället för av skräck...


Blev svullen över ögonen efteråt efter att ha tryckt den lite väl hårt...

Efter den här stormiga timmen var jag helt slut! Signe hon låg kvar högt i kanalen så hon skulle inte komma än hon. Jag skulle på något sätt komma upp på mina ben så att dragningskraften skulle hjälpa till att få ner henne. Räddningen hette Spinal. Spinalen hjälpte mig så pass mycket så att jag helt plötsligt stod upp på benen och skrattade med Danne samtidigt som vi lyssnade på Ulf Lundell!!! Galet! Visst hade jag ont emellanåt. Jätteont. Men det räckte att andas in min älskade lustgas så tog jag mig igenom även den jobbigaste av värkarna! Detta hjälpte mellan en halvtimma/timma, sedan var jag tillbaka på ruta ett. Den hjälpte inte längre och jag hamnade i sängen igen. Skrikande och gormandes. Jag hade bestämt mig för att trycka ut henne snabbt. Så varje värk som kom så tog jag i för kung och fosterland! Dom hävdade att det inte hjälpte, hon måste längre ner helt enkelt. Men jag skulle bevisa att dom hade fel så jag fortsatte med mitt krystande som inte var riktiga krystvärkar... Om det hjälpte förtäller inte historien;)


Underbara bedövning! Öppen 10 cm här!

När hon väl skulle komma så var det två barnmorskor som höll emot mina ben och en läkare som skulle ta emot våran lilla tjej! Just när hon var halvvägs ute så kändes det som en evighet tills nästa värk kom! Otäckt brännande och tusennålarkänsla!

Men rätt som det var så låg hon på min mage. Nykläckt och kladdig. Världens underbaraste och finaste lilla bebis med runda kinder och svart hår, älskad från första stund♥


♥Alldeles alldeles ny på denna jord♥

Hon fick ligga på min mage i en halvtimme. Under den tiden fick Danne klippa navelsträngen och jag fick nålar i tårna som skulle få igång min kropp att vilja få ut moderkakan. Men nej. Det pratades om att söva mig och ta mig till operation... När det hade gått en halvtimma och den inte var ute så rullades jag iväg, hela tiden kände jag hur det rann en varm vätska mellan benen, och när jag sa det så berättade dom att det var blod... Otäckt som bara den! Signe och Danne var kvar på rummet. Allt kändes så overkligt! Dom flyttade över mig på operationsbritsen men tog beslutet att testa med ryggmärgsbedövning för att slippa att söva ner mig. Det fungerade. Allt i rummet var vitt och sterilt. Läkarna "knådade" min mage i en evighet innan den ville komma ut. Jag frös. Där låg jag utan min bebis ensam i operationsrummet. Det var ju inte så det skulle vara. När det var klart så hamnade min kropp i chock och jag började att frysa något alldeles galet och hackade tänder så att jag inte hörde något annat. Kroppen var stel som en pinne och det kändes som om jag legat i ishavet och nu skulle försöka få upp värmen! Fruktansvärt! 1,5 timma tog det med värmefiltar och varmt dropp och varmt vatten för att jag skulle kunna koppla av och komma tillbaka till verkligheten. Att jag hade fått världens finaste bebis♥ 


Pappa fick klippa navelsträngen:)

Därefter så vägdes hon, 3810 gram, och mättes till 49 cm. Hon mättes sedan om av en annan barnmorska för hon tänkte att det inte kunde stämma med tanke på att Danne är närmare två meter- men det stämde:) Vi fick mackor, choklad, cider och födelsedagsflagga på brickan innan vi kom upp till bb, då var klockan 03 och hon föddes 21.54...



Kommande dag fick jag två påsar med blod då mitt blodvärde var nere på 80 och jag hade svimmat i duschen... Jag var yr och gröngrå på hela kroppen. Ingen ork alls. Men jag var lycklig:) 


♥Allra finaste Signe endast ett dygn gammal♥