Bubblan

 1 år
                          2 år
                                                3 år

Ja, en väldans massa utvecklingsfaser ska dom igenom- våra älskade små barn♥ En del märker man visst av mer än andra... Så jag är otroligt glad att Danne är hemma just nu, då vi har en som man märker av mer på... Jag har han till på måndag så då hoppas jag att det värsta är över;) Jag har googlat treårstrots då jag känner mig enormt misslyckad och ledsen över hur Lillstrumpan krisar just nu:( Sist vi hade det så här galet trotsigt var för ganska exakt ett årsedan, då klarade hon sig precis tills vi gick ut från förskolegrinden- för då orkade hon inte mer! Det kunde ta en timma av gallskrik på morgonen innan vi lyckades få på henne kläderna då... Men på dagis skötte hon sig exemplariskt, vilket väl är tur, men som jag grät! Det är väl tur i oturen att vi inte har så mycket tider att passa just nu, då kan hon få krisa ifred... Men det är enormt påfrestande att verka lugn och metodisk när hon trycker på varenda knapp jag har, tack och lov har vi ju vart två den här veckan då det eskalerat... För just nu söker hon upp bråk för att få skrika ut vad det nu är hon vill ha ut?! Och mitt i allt detta behöver hon en massa kärlek och närhet, som hon sedan skriker att vi ska ta bort, klapparna alltså- då ska vi lite halvhårt slå bort klappen från hennes kropp... Stackars barn. Stackars oss...  Men jag hittade det här på nätet, Malin Alfvén som har skrivit- stämmer in väldigt bra hos oss:

"En del barn är alldeles ovanligt trotsiga, envisa, krävande och utmanande. De barnen är inte sällan tidigt utvecklade och är starka, fantasifulla och begåvade. De utmanar ständigt sina föräldrar (men brukar vara lätta att ha att göra med på dagis). Därför är det svårt och slitsamt att vara föräldrar till dem. Periodvis kan de skapa kaos och förtvivlan i familjen och de kräver ett extra starkt motstånd.

Föräldrar till extra krävande barn kan få tankar om att barnet kan vara ett så kallat bokstavsbarn. Men barn som är jobbiga hemma och snälla borta har inte någon störning. 

Att tänka på

• Ett trotsigt barn behöver motstånd. Det är inte fel att våga sätta stopp, bli arg och hindra barnet. Det är tvärtom viktigt, genom att ge motstånd hjälper vi barnet framåt i utvecklingen. Därmed inte sagt att vi måste ta alla konflikter - det kan bli outhärdligt många. Ibland måste vi  "välja våra krig".
• Mitt i en intensiv trotsperiod känns det som att den aldrig kommer att ta slut. Men den tar slut och ofta följs trotsperioden av en ovanligt lugn period.
• Det är svårt att vara lugn och konsekvent när det stormar som värst. Det är naturligt att man som förälder växlar mellan att hota, skrika, straffa, övertala, gråta och muta. Det mår barnet inte dåligt av.
• Barn är olika. En del gråter istället för att skrika då de trotsar. Därför kan vi inte alltid behandla syskon på samma sätt.
• Det kan vara lugnande och tröstande att prata med andra föräldrar med barn i samma ålder. Många tror att de är ensamma om att ha ett "omöjligt" barn och känner sig misslyckade.
• Om du känner att du inte orkar med situationen, kontakta bvc och be att få tala med bvc-psykologen eller kontakta din BUP-mottagning."
  
  

Hoppas att det går över. Snabbt. Och att Signe vänder tillbaka på dygnet igen, då kanske jag har lite mer tålamod... Vi som hade en sådan underbar vecka förra veckan- Signe hon sov jättebra, och Malva var hanterbar om man säger så;) Men men, den vanliga, roliga och underbara tjejen kommer väl tillbaka hoppas jag. Och det inom en snar framtid. Eller?!

tänk att denna lilla lilla tjejen...     

                                                             blev så viljestark;)


och tokrolig                                                            och stark- på alla plan!