ett evigt tjatter
"Mamma nu ser jag hinkan! Hinkan var under osten. Mamma tror du hinkan hade smält? Jag vet den hade det. Mamma när jag var tre år tyckte jag inte om pissamacka. Men nu tycker jag om hinka. Man ser inte riktigt hinkan när den är under osten." Snälla nån, hur ofta kan man nämna skinka och hur mycket kan man prata om sin pizzamacka??!! Det är ett evigt tjat här hemma, man hör knappt sina egna funderingar, eller rättare sagt man hinner inte ens tänka... "Vill du gå ut och leka lite? Jag tror att E och L är hemma?" "Nä, jag vill va inne med er hela dagen. Jag träffar ju dom på musiklekis sedan" Jaha, men mamma och pappa behöver vila öronen lite vill jag egentligen säga, "Ska du pyssla lite?" får jag ur mig istället "Nä, jag vill hjälpa er med hallen" säger hon klokt. Sedan är det igång, det evinnerliga tjattret...
Men nu har hon följt med Danne till tippen. Jag hör både regnsmattret och Signes lugna andetag där hon ligger på min mage och sover.
Mormor Annika