Bubblan

 

Jag är så fascinerad av min lilla hönapöna! Att man är det med första barnet är kanske inte så konstigt då det är första gången man upplever allting som har med föräldraskapet att göra, men att man är lika imponerad andra gången slår mig ganska ofta. Att se hur hon utvecklas för varje dag som går, hur hon tar efter allt vi gör och faktiskt kan själv- det är stort! Hur hon plockar i och ur saker från lådor, hur hon går runt efter möbler, hur hon till och med tar några steg själv, hur hon äter själv, klättrar, hur hon testar hur stark hon är det första hon gör när hon vaknar, klappar händerna, vinkar till alla som går ut genom en dörr (ni kan ju tänka vilket heltidsarbete det är om man befinner sig på allmänna platser och folk går och kommer hela tiden!), hur hon matar oss, delar med sig av sin napp och andra grejer hon tycker om, hur hon klappar på oss när hon myser, leker tittut under en filt. Ja, ni hör ju- hon är ju ett underbarn även hon;)