Höst
Under den här veckan har världen färgats i gult och oranget. Galet vackert. Sedan att det regnat de flesta av dagarna glömmer man bort när det kommer en dag som denna. När solen skiner på klarblåhimmel och löven lyser i sina klara färger. Världen är vacker.
Jag har varit lite lätt trött den här veckan efter den sömnlösa natten i Göteborg och ganska struliga nätter dessförinnan, men som tur är bjussade Signeliten på ett par sovnätter nu i veckan innan ytterliggare en förkylning började att spöka och hon istället bjöd på de första skriknätterna... Det har vi i det här hushållet varit förskonade ifrån tidigare, men nu fick vi smaka på den kakan med. Eller skriknätter är väl att ta i när man efter tio minutare förstår att det inte går att trösta eller vagga bort utan ger det arma barnet en alvedonsupp och efter ytterliggare ett par tio minuter lugnar hon sig och somnar om. Med snorfylld näsa och en panna som börjar att svalna igen. Stackars lilla skruttbebis- att hon ska behöva åka på varenda liten bacillusk som kommer innanför den här dörren. Aldrig varit med om något liknande!
Danne han har jobbat 15-23 den här veckan, så jag har haft tjejerna ensam hela kvällarna, men det har gått över förväntan; trots att Signe bara sover PÅ mig och Malva hostar på kvällarna så att hon vaknar till ett par gånger fram till elvasnåret. Jag har fått göra iordning mig helt innan Signe somnar vid halv nio så att vi kan ligga där i soffan... Och Malva som aldrig gått med på att somna ensam tidigare har gjort just det. Somnat ensam. Vi har läst två böcker tillsammans medan Signe fått möjlighet att röja runt i syrrans rum. Efter det två sånger när hon ligger i sin säng medan jag dansat med Signe som nästan somnat hon med- och tadaa! Där har jag kunnat gå ut trots en vaken Malva i sin säng! Kanske låter galet tålmodigt i folks öron- men fyra år har bara försvunnit och Malva är en envis unge. Galet envis är hon. Men med lite finputsning kommer hon förhoppningsvis ha nytta av det i framtiden;)
Men idag är det alltså fredag och vi har nyttjat det fina vädret, Signe sov nästan hela tiden i vagnen medan vi intog skolgården för att testa hinderbanan- och mycket lägligt kom min klass som jag hade innan jag gick hem på föräldraledighet dit på sin rörelsestund! Malva hon knäppte upp jackan så som dom stora barnen (tio år) och iaktog hur dom klättrade i klätterställningen medans en bunt tjejer beundrade Signe som satt fint i vagnen (febern tro?) med stora blå! Och lika lägligt var det höstrusket så både gamla kollegor och förädrar hejades det på. Och självklart fick jag frågan: "Nu är det nästan dags att komma tillbaka snart va´?" Men nej, nu har det äntligen blivit lite rofyllt att gå här hemma- så det drar jag gärna ut på (ska kolla om det finns en möjlighet att jobba en dag i veckan nästa termin- för Dannes skull...)! Och förresten- jag hinner att jobba fler år än vad jag har levt nu innan det är dags att gå i pension. Så vi tar det lite lugnt här hemma med den biten!
