9 månader, Signe går själv

minspel och dom där sötaste små bebisstegen en fredagkväll

Signe kan vi nog benämna som en gående liten krabat nu. Mer och mer går hon, utan att tänka på det, till grejer och mellan människor! Åtta steg knallade hon iväg i fredagskväll- det är rekordet nu. Men mest är det tre-fyra steg då och då, bara det att då och då är många gånger varje dag! Så nio månader kan vi fylla i i hennes bok. Duktiga duktiga bebis! Hon har ett galet roligt minspel nu med- där näsan rynkas en stor del av tiden. Dansar med huvudet och handen så fort hon hör musik gör hon med (ursäkta min galet braiga sångröst i fredagskväll under tacofixet). Charmiga unge!
 
(Men utanför hemmet så är det en liten blygis vi har att göra med. Borrar helst in ansiktet i mammas bröst om någon okänd får för sig att prata lite. Och om dom vill hålla henne visar hon med hela kroppen att hon minsann ska tillbaka till mamma eller pappa).
 
 
                Att fånga henne på video när hon är stark verkar ju stört omöjligt!
 
Åh, nu kommer hon gående mot mig med rynkad näsa och busig uppsyn. Älskade lilla lilla unge!