våran Lotta...
... hon har lärt sig att hantera cykeln så bra utan stödhjul nu så att hon är ute och cyklar utan oss; för det kan man ju när man både kan starta, cykla och bromsa! Men ibland blir man lite för modig och ger sig på att cykla tillsammans med femåriga kompisen ner för gatans brantaste backe! Och det är viktigt att poängtera att det var i slutet hon ramlade...
Och självklart hände detta en halvtimma efter att Danne åkt till jobbet- men som tur var hade mamma slutat så att hon kunde följa med till tandläkaren för att kolla tänderna och jacket inuti läppen- inte lätt att åka själv med en skadad liten hjälte (som var helt lugn hela undersökningen!) och en bebis som vill titta på allt- lättare om man är två då! Vi ska tillbaka nästa vecka för att kolla tänderna mer noggrant, men hon trodde att läppen tagit en hel del av smällen! Så med en ring och en fläskläpp kom hon undan minsann- våran lilla Lotta♥
Det som oroade henne mest när vi åkte hem var "Mamma, kan jag inte gå på gympan idag då?" Men hon tog det med ro ändå, att få titta på film och äta pannkaka istället, med lite funderingar på vad Lovis och Meja gjorde just nu? Kanske fick dom göra kullerbytta? Eller spaghetti som kokade? Ja, en sak som är säker är; det kommer fler gympatillfällen (hon hade värmt upp i tre timmar- ombytt och allt), men jag är mest glad över att allt gick bra, en alvedon innan hon somnade och jag hoppas att hon kan sova gott?! Och att svullnaden lagt sig lite imorgon...
Å men vännen! Stackars! Hoppas det är bättre!!