Bubblan

Den lilla sängen som står kant i kant med våran var omsorgsfullt bäddad igårkväll, för tanken var att hon som just nu vaknar till så fort mamman vänder på sig skulle få provsova där. Men så kom jag in på en blogg om en mamma som förlorade sin lilla bebis i plötslig spädbarnsdöd, magen som Signe låg och sov på just i läsande stund började att värka, ögonen fylldes av tårar och jag kunde inte sluta att läsa om denna mardrömsliknande situation. Alla föräldrars skräck hade blivit hennes verklighet, att vakna upp tätt ihop med sin tvåmånaders lilla filur med blåa läppar... Och plötsligt kändes inte det där med att få sova "ostört" lika viktigt, plötsligt var det mycket viktigare att få känna den lilla varma kroppen mot min, att ignonera den där viljan att gå upp och kissa för att inte störa min lilla hönapöna mitt i natten var en piss i Mississippi. Tänk vad man är lyckligt lottad som har två underbara små tjejer, trots att man ibland pustar lite för snabbt över att för femtielfte gången torka under bordet eller plocka ihop alla leksaker efter dagens lek.

 

Ibland kan jag bli livrädd över hur mycket jag älskar dom, det blir som en skräck i att jag älskar dom säkert så mycket för att jag inte kommer att få behålla dom, att något ont ska hända, som att jag måste passa på att vara med dom och vara nära dom för att jag inte har all tid i världen, måste göra allt så intensivt för att jag aldrig vet om dom eller jag får finnas kvar... En otäck känsla, att jag ska kunna känna att jag gjorde verkligen allt för dom ifall det värsta händer. Älskade ungar, den där mamman som var livrädd för döden innan hon blev mamma är nu ännu räddare! Men nu har vi varandra och då njuter jag av att få vara eran mamma, trots att jag emellanåt är väldigt trött.

 

         

 

Men det där med att sova i egen säng just nu är nog mission impossible då hennes små ben söker efter mina så fort jag flyttar en millimeter ifrån henne och när jag frågar om hon ska sova i sin säng så skakar hon allvarligt på huvudet och ger mig världens största "jag-sover-ju-hos-dig-mamma-kram". Och ja, visst får hon sova med mig, ännu mer efter en sådan här läsning!