Vill vara stor

(Sjunges i sann sommarlovsanda)
"Godmorgon, godmorgon, hör fåglar sjunga nu, godmorgon godmorgon i kööör!". Jag och Signe kommer smygandes in i Malvas rum, Signe utbrister det allra vänaste, gulligaste lilla "heeej!" till sin nyväckta storasyster, slänger sig över henne för att kramas, tar ut nappen ur munnen för att ge en puss mitt på munnen och hinner med ett till vänt litet "heeej" innan pussen smackas högt och ljudligt.
 
Vi blir dock aldrig lika vänt bemött som vi bemöter, om vi säger så... För morgonhumöret på denna madame är inte så charmigt som det hos en del är, så vi i vår tur får höra: "sluuta", till följt av "gå boort!" som följer av "det är trååångt", när hon får kramar och kärlek. Efter lite allmänt sur så kommer diktatorn på besök, "LYFT MIG TILL SOFFAN!".
 
Charmiga unge, på morgonen biter jag mig i tungan för att inte börja bråka det första vi gör... Idag blev det snabbt bättre, efter tio minuter ensamtid i soffan framför barn-tv så kommer det ut en glad fyra-åring i lucianattlinne med knut på huvudet och glittriga ögon till köket där jag sitter vid datorn och lillasystern åker bobby-car runt och runt, klättrar på bordet, häller ut salt, klämmer sig i leksaksgaraget, stoppar tärningar i munnen och vidare i en oändlighet av galna upptåg. Hoppas på en bra dag.
 
För just nu är det lite svajigt i den förstföddes inre. Det brottas mellan att vilja vara bebis och stor tjej. Igår var det bryt delux för hon vill ju inte vara liten! Varför är hon minst av alla? Varför får inte hon gå på fritids när alla andra gör det? Varför får inte hon också börja skolan??? Det är så förbaskat orättvist att hon ska vara minst minsann! "Mamma", hulkade hon efter att ha skrikgråtit i en timma över detta, "du får ringa skolan och fråga om jag kan börja fast jag bara är fyra år!". Men nä, det går ju inte, nästa år är det hennes tur men vi går ju förbi skolan när vi går hem från förskolan och då kan hon ju hälsa på sina kompisar när dom är ute föreslår jag. "Mamma, så gör vi och då går du in! Då får jag ju vara själv där en stund på fritids med mina kompisar!"
 
 
                               
                                                 Ett stycke fritids-suget barn
 
                              
   När skriket var över för den stunden så var livet bra igen. En liten stund iallafall...