En finfin lördag
Att börja dagen med sovmorgon till tio och att sedan fortsätta den med besök från härliga vänner är ju riktigt kanoners! Och att dom sedan kom hit med lunchen som dom dukade fram på bordet var ju väldans omtänksamt:) Även längdskidor under eftermiddagen blev det, jag drämde till med en liten runda på 5,3 km- och hade orkat lite till!! Imponerad av mig själv då det var tredje gången jag åkte sedan mellanstadiet någon gång- och så är det ju lite tungt då beroendes på det där med den uteblivande viktnedgången under året;) Så efter lite motion och frisk luft knallade vi hemåt och fixade lite sen pannkaksmellis med bär och tända ljus. Familjelivet när det är som bäst helt enkelt!
Pannkakor, mjölk, tända ljus och tulpaner
När Danne nu tog med sig Malva till affären för att köpa lördagsgodis så slog tröttheten till i samma sekund som tystnaden och lugnet intog hemmet, så nu sitter jag alldeles matt i soffan med en sovandes Signe i famnen. Veckan har gått i ett med fikagäster som sagt, och igår var jag och fikade hos en återfunnen god gammal vän- lite för länge för sedan blev det till att skynda hem och fixa iordning Malva inför kalaset som skulle avsluta hennes fredagkväll. Vi kom dessutom först fast klockan var exakt på klockslaget! En kul vecka men jag känner hur tröttheten slagit till nu när jag fått sova tre (!) hela nätter på raken! Jag minns när Malva började att sova lite bättre runt 1,5-2 års åldern- där kan vi snacka om trötthet som lamslog mig! Jag hoppas att vi hittat Signes rätta "sova-på-natten-kur" för ett tag framöver här nu. Hon har ju bjussat på sådana perioder tidigare- Så att hon är uppe och busar på kvällarna nu får vi räkna med;)
En trött Malva hemkommen från fredagsgalej. Och man kan ju förstå att hon redan känner sig som fem när man ser hur benen som hon mäter så ofta har växt;) "Mamma, när fyller jag fem år?" "Det är ju efter vintern, våren och sommaren. Du fyller ju på hösten så det är ju ganska länge kvar..." Förväntar mig skrik här då jag tänker att hon nu kommer att bli galet besviken över mitt svar. Men istället är det tyst där bak i bilen. "Men mamma, det gör ingenting för jag känner mig redan som fem."