Bubblan

Nu är julen ute, till och med pepparkakshuset krossades idag! Signe hon tog en takbit och hjälp vad hon blev upptagen med att suga i sig godisbiten som satt där! Nu när julen är ute letar jag gardiner till köket. Jag och Malva vill ha rosa så att det blir lite färg, lite värme och lite fashion- enligt oss alltså;)

 

 

Signe hon har sovit (ta i trä) riktigt bra nu många nätter, bara vaknat någon gång för att byta sida i sängen, gosat till sig och somnat om! Men ni kan ju gissa vem som är tröttast i sta´n nu... Oftast slår tröttheten till i efterhand tycker jag för när jag är mitt uppe i det (om det inte är extremt) kan jag hantera det. Jag har liksom bestämt mig den här gången för att vara en glad och trevlig person och mamma ändå. Andas lugnt och bråka lite har varit mitt motto den här hösten. Iallafall sedan början på vintern;) För innan dess bråkade jag tyvärr med min förstfödda på tok för mycket. Jag kom in i en dålig anda som var jättesvår att ta sig ur. Men jag lyckades. Istället för att visa att det var jag som bestämde började jag med list och humor vilket resulterade i att hon kunde börja skratta istället för att sätta sig på tvären. Mycket trevligare vardag måste jag säga! Men sedan tröttheten slog till har jag misslyckats radikalt med mitt motto så både hon och jag är nog besvikna på hur det har varit de senaste dagarna, och det är ju på mig det hänger hur våra dagar ser ut. Så nu gäller det för mig att andas. Lugnt. Och. Fint.

 

Idag fungerar det bättre. Men jag får anstränga mig för att inte flippa ur när hon försöker köra med mig. Igår fick jag värsta psykbrytet. Men inte på barnen som tur var;) Malva var ute och lekte, under det värsta iallafall, och Signestackarn som var på sin pappas arm tittade med stora ögon på mig innan jag gick in i sovrummet för att bete mig precis som en urflippad fyra-åring med ilskna argtjut och armar och ben som bankar och slår... Sedan pustade jag ut och gjorde något konkret istället. Vi skrev en lista på vad jag/pappa ska göra och vad Malva själv ska göra. Som att gå själv, om hon inte sover la hon till och att ta på sig kläderna själv och hjälpa till att plocka upp sina leksaker. För fy tusan vad hon vill bestämma över oss! Och när hon inte får bestämma är hon som det envisaste argaste lilla bi man kan hitta. Hennes mål med livet är att få bestämma. Allt. Inte lite som hon får bestämma idag. Utan helst från att vi ska bära, klä på henne, mata henne till att få göra allt själv. På hennes villkor. Bebis krockar med vuxen ungefär. Tufft liv för både henne och för oss. Så, trött mamma går inte ihop med envisaste fyråringen. Speciellt inte med en bebis som bosatt sig med handen på mitt bröst. Ja, jag är trött. Men nu har vi skrivit under på pappret så att alla hjälps åt. Lite nannystuk över det hela. Och idag har det fungerat ganska bra, vi tar lite i trä där med känner jag... Så nu hoppas vi på ännu en mysig period ett tag framöver, för när den Malvan är framme är hon en underbar liten charmig och rolig unge med mycket bus och humor!

 

 

Nä, nu har Signe vaknat så vi får väl lyssna lite på babblarna och läsa bok- storfavoriterna;)