vad vi har för oss
Här sitter jag och käkar favoritfrukosten (fruktsallad med keso och kanel) i min ensamhet. Malva är i skolan och Danne är med och "hälsar på" på förskolan med Signe... En av hennes älsklingsfröknar "Mamilla" har slutat, Malva finns inte kvar där längre, ett långt sommarlov och många av de äldre barnen har fått flytta över till storbarn. Och så råkade hon visst bli rädd för nya fröken... "Jag vill inte gå till dagis" har gått på repeat här medan tårarna runnit längs kinderna, så jag ringde igår och sa hur vi tänkte göra. Hälsa på tills det känns bättre helt enkelt (Danne har ledig vecka). Nya fröken tyckte typ att det var korkat "hon behöver bara komma in i gruppen så blir allt bra". Jag kunde inte med att säga att hon skrämde mitt barn så istället så sa jag bara att Danne är med en stund, sedan åker dom hem tillsammans tills VI känner att det är dags att lämna. Det är vårat barn och hon ska inte behöva ge upp, hon ska få känna sig trygg igen-hon har stortrivts där så jag hoppas hon hittar tillbaka till den känslan!
Malva däremot hon älskar att få gå till skolan! Hon var så lycklig när jag hämtade henne efter första dagen så hon var helt speedad. Visade mig runt; matsalen, klassrummet, fritis och alla tricks hon lärt sig i hinderbanan. Och så berättade hon att hon och två kompisar haft en "show" för alla förskoleklassare. Lilla stumpan, hon känner sig så stor. Fast hon för mig fortfarande är min lilla tjej, hon har ingen aning om hur många år hon har kvar som liten! Men så stolt hon är över sin nya tillvaro!
Och jag själv, jag är lite förskräckt över min nya tillvaro. Dagarna går i ett, en kaffe är inget man kan räkna med istället ska man få en himlans massa ungar trygga i denna stora värld som dom nu i början skockas runt i som en grupp med lammungar. Jag måste vara tydlig vad som förväntas, sjunga Majas abc-visor på repeat, ramsa som attan och lära dom skriva A:n på rätt sätt, kramas och vara lite sträng omvartannat som om man vore lite schizo. Vara barnprogramledare med fokus delux känns det som.
Och samtidigt undra vad man håller på med? Hur ska man hinna räcka till till alla dessa barn? Hur ska jag ha koll på att alla hänger med? Hur ska jag utmana dom som redan kan väldigt mycket? Hur ska jag kunna "koppla av med hjärnan" emellanåt under skoldagen?Jag måste hitta ett sätt till detta så att jag ska orka. Och mitt i allt detta blir jag alldeles varm i hjärtat när man märker att dom trivs och att dom lär sig!
Men jag själv måste också orka, jag vill ju ha ork kvar när jag kommer hem Vill kunna släppa barnprogramledarrollen och bara vara mamma till mina egna barn. För just nu känner jag mig långt ifrån pigg...
Tack och lov för min lediga dag mitt i veckan! Nu har Ninnie kommit hem igen, vi melonfikar på altanen och läser "Signe på förskolan". I eftermiddag ska vi iväg till några kompisar och hänga lite på deras trädgård, men får nog bli en pizza på stranden som lunch-mellis innan!
