Första snön
"Har du sovit gott hjärtat? Det är snö ute idag".
Det som händer härnäst är det där som är extra underbart med barn. Den lilla nakenfisen hoppar upp ur sängen och skriket i falsett. "Pappa, pappa! Det är snö ute! Pappa! Det snöar! " Sedan upp som en spjuver i soffan för att se ut. "Wawa! Tom, du måste se! Det är snö!!!". Efter det går det i rasande fart, när jag varit ute i garaget och letat fram fjolårets vinterkängor "som känns lite konstiga i tårna " ,så är dom ute och smakar på snön, för det är väl det man gör med snö?!
Godmorgon.
Jag ska till doktorn i eftermiddag, först hade jag tänkt att gå till jobbet för att jag kände mig lite mer energifylld igen (men är fortfarande sjukligt trött), men framförallt för att det var lite möten och utvecklingssamtal som var inplanerade. Stressen att skjuta allt framåt känns inte kanon... Men då jag mår illa och ser/såg lite suddigt/tunnelseendeaktigt (och för att min mamma tvingade mig kanske) så ringde jag till vårdcentralen i Jönköping och fick en tid idag, vilket nog är bra.
Men jag hoppas att jag snart är tillbaka då jag längtar till jobbet; snart börjar träningen inför lucia, ett teaterbesök är inplanerat och vårt bokträd börjar att fyllas av löv (varje bok som läses sätts upp som ett löv på stammen). Det känns som att jag missar så mycket, men egentligen är det bara min tredje hemmadag idag, bara att jag hade "tur" att hjärnan sa ifrån lagom till höstlovet.
Men det viktigaste just nu är ju att må bra rent kroppsligt igen. Att sätta stopp innan det gick för långt känns som ett klokt beslut mitt i stressen. Det förstår jag ju. Men ibland är det svårt att lyssna på sin egen kropp...