Lördag.
En kopp kaffe framför brasan såhär på lördagmorgonen medan jag satt barnen framför "Sunes sommar".
Jag funderar så himla mycket på jobbet just nu, jag drömmer om det på nätterna, jag funderar när jag vaknar, jag funderar och analyserar konstant och igår började jag nästan att gråta när jag berättade för en kompis om hur det är. Det är tufft. Riktigt tufft vissa dagar, andra dagar självklart bättre. Men jag kan nog aldrig känna mig riktigt nöjd. Jag räcker inte till! Att för det mesta vara ensam med 20 sjuåringar som alla kan olika mycket, har olika svårigheter och behov av uppmärksamhet på sitt sätt, att hinna med att sitta med de som inte kan arbeta själva och att samtidigt hjälpa de andra som behöver lite puschning och att utmana de som redan kan. Jag slås i bitar av det! Att få barnen som inte kan koncentrera sig att vara stilla och tysta så att de inte stör sina kamrater gör ju i sin tur att jag tappar fokus från de andra som i sin tur tröttnar på att hela tiden få vänta. Så att vara själv i klassrummet känns just nu som ett omöjligt uppdrag under vissa lektioner! All min energi läggs på jobbet och när jag kommer hem är jag som en trasa som bara vill vara tyst och ensam. Men det går ju inte det heller. Så jag undrar hur länge jag håller...
Det är inte samma jobb nu som det var för 20 årsedan. Vi får ofta höra från äldre generationen lärare att de också minsann var själva med sin klass. Men skillnaden nu är att barnen inte bara har skoldagen, de har ofta börjat fritids innan vi öppnar klassrumsdörren och sedan går de vidare till fritids igen när skoldagen slutar för att sedan när de kommer hem på eftermiddagen, då går de VIDARE till någon fritidsaktivitet... De är tröttare nu! De har mindre ork och många har inte samma skol-lust längre för att de redan har gått i "skola" sedan de var riktigt små. Det är inte nytt med samling, klasskompisar och fröknar så vi har lite mer att jobba med. Eller snarare emot... Och samtidigt är det alla mål som ska uppnås, vi ska få de att utvecklas inom alla plan, vi ska dokumentera och vara väl medvetna om vad varje individ kan och behöver träna mer på. Det är vårt ansvar.
Det är nog allt detta, att jag lever i barnens värld som jag är så emot att barn är på förskola/fritids för många timmar och att de sedan ska fortsätta med alla fritidsaktiviteter efter sina dagar i stora barngrupper (jag vet att de flesta tycker att det är jättekul. Men vi har väl ett föräldraansvar att sätta stopp!) Den tiden kommer när de är lite större och deras hjärnor är mer utvecklade. MITT huvud är iallafall jättetrött. Och det ser jag att många av eleverna är också...
Jag har en kompis som jobbar på försäkringskassan, hen sjukskriver unga människor i 20 - årsåldern för att de gått in i väggen. Det är dags att reagera nu!