Livet.
Måndag morgon. Förra veckan tog min ork slut, jag var mest bara ledsen, gråtig, trött och irriterad så jag tog beslutet att den lilla energi jag hade var tvungen att läggas på min familj. Det känns inte rätt att vara pedagogisk dagarna i ända för att sedan bara skälla och vara arg på Malva och Signe när jag väl är hemma. Dom ska inte behöva trösta sin slutkörda mamma helt enkelt. Så tre dagar i soffan, varav två av dom alldeles ensam hemma så att jag kunde sova, sova och sova fick det bli.
Sedan hände det vi alla vetat skulle hända men som ändå känns väldigt tungt. Medan våran lilla skrutt i magen växer och sparkar så somnade Dannes pappa, min svärfar och barnens farfar in. Det känns lite surrealistiskt hur livet är. Hur det ena börjar och det andra slutar. Det blev många tankar när jag tillslut landade här hemma alldeles ensam. Tjejerna sov hos mina föräldrar och Danne blev kvar hos sin mamma och sina bröder. Malva hade en önskan innan hon hämtades av mormor och morfar. Att få se farfar. Jag som aldrig varit med om detta var tveksam, jag ville skydda henne, ville inte att hon skulle få känna att han var kall, ville inte att hon skulle bli rädd. Men efter en googlande och gråtande natt så hämtade jag båda tjejerna för att ta avsked av fina farfar som nu kommit till ro. Malva Signe Maria gav en vit Malva och Signe Rosalie Josefine gav en röd ros till farfar. Det blev fint. Dom klappade och kände utan rädsla, och vi har pratat mycket om vad som händer både nu och efter döden, vad vi tänker och tror. När vi lämnade farmor och farfars stuga så tittade Malva upp på himlen och konstaterade att "Nu är det inte synd om farfar mera". De orden tänker jag på när mina tårar rinner. "Nu är det inte synd om farfar mer". Sedan att saknaden och sorgen finns där, är ju egentligen ganska fin, det betyder ju att han är just det. Saknad.
Idag är vi hemma, kollar på film och äter popcorn. Malva och jag är förkylda med huvudvärk och Signe fick jag åka hem med igen då hon började att gråta när jag skulle lämna på förskolan. Hon ville dit på morgonen, men ångrade sig när hon insåg att jag skulle åka hem till Malva. Och som livet är nu var det ju bara att åka hem tillsammans igen.