Tron på tomten och intensitet.
Det har varit en lugn jul. En dag hos mina föräldrar med svensk julmat, godis, tomte och familj. Barnen tror fortfarande på tomten, ingen tvekan alls. Min systers sambo reste sig för att "gå med lite julmat" till min gammelfaster, efter en stund kom tomten och när tomten gått kom J tillbaka. Inget konstigt alls ju.
Juldagen spenderade vi hos Dannes mamma tillsammans med hans syskon och familjer. Tjeckisk julmat på bordet och full rulle med kusinlek för tjejerna och så framtidsdrömmar och analyser av livet i stort för oss andra.
Annars då? Intensivt. Fruktansvärt intensivt stundtals. Att vara höggravid som tvåbarnsmamma upplever jag tufft (vill inte ens tänka på hur det måste vara med fler barn än så). Tjejerna är olika, men intensiva och starka båda två, vilket just nu leder till mycket tjafs, bråk och skrik. Ljudnivån är hög och hetsig. Och när man har magen full med bebis blir man handikappad både fysiskt och psykiskt. Orkar inte vara pedagogisk i alla lägen, inte heller lugn och metodisk. Kan inte sätta dom i knät och lugna ner dom heller. Att plocka leksaker och städa undan förpackningar leder till sammandragningar som gör att jag blir toktrött och måste pausa. Nä, det är intensivt och allmänt tröttande.
Har dagar där jag starkt längtar tillbaka till dagarna man hade innan barn, när man kunde se på serier och bara slappa. Känns som ett annat liv. Tack och lov att jag har Danne hemma hela veckan som kan klä på barnen snövänliga kläder då snön kom så lägligt mitt i detta så kallade tillstånd jag lever i. Dagarna jag räknar ner känns som en evighet, men jag får vara tacksam att jag iallafall har ett slutdatum den här gången!
Gjorde en snabblösning till blöta vantar och mössor idag. En förenkling så att barnen kan göra så mycket som möjligt själva.
