Energiknippet
"Nu har jag väntat jättelänge mamma!" Klockan var nio och hon hade vinkat av syrran en hel timma tidigare då denne cyklade iväg till sin utedag. Och att då behöva vänta på sin egen picknick är visst fruktansvärt tråkigt! Själv låg jag orkeslös i soffan med huvudvärk och trötta ögon, men det var alltså bara att packa hennes picknickväska och hålla hoppet uppe att lillkompisen på gatan kunde hänga på. Men nä, efter en stund kom hon tillbaka och det blev alltså jag som fick följa med. Danne hann hänga på en kortis innan han skulle jobba. Själv blev jag fast i trollskogen med familjens energiknippe.
Om det hade vart Malva så hade vi kunnat ligga här i skogsdungen länge, länge och bara vara. Nu var det som på bilden i cirka två minuter. Max.
För sedan bar det av igen. Ut på trolljakt. ..
Hon är inte still långa stunder. Heller inte tyst. Och hon tycker också att man ska kolla på henne hela tiden. "Titta på mig nu mamma, titta nu, titta nu, NU mamma!!!" Egentligen är hon en fantastiskt rolig unge, en som man skrattar mycket ihop med. Men just i detta läge som jag är i nu, så behöver jag små pauser för att orka med. Efter lunchen lockade jag med paddan, la mig bredvid i soffan, hon kom för att sitta tätt tätt ihop. Rätt som det är får jag en försiktig smäll på magen "high five Tigerlilja!" Sedan brister hon ut i ett asgarv. Tre sekunder senare sov hon. Från 100-0 och från 0-100. Sådan är hon, vårt lilla energiknippe.