24-0 till Abbe

Det är hiskeligt vad det äts ofta nu! Jag trodde att flaskbarn åt var fjärde timme, inte en massa småätande hit och småätande dit som dom där diande små ungarna! Det var iallafall det BVC - sköterskan tröstade mig med när jag fällde några tårar där i början när jag insåg att det inte skulle ammas som gångerna innan. "Tänk på att det oftast blir matning mer sällan och att du kommer att få sova mycket mer!". Men. Här äts det. Och kräks det. Om han inte får så åker underläppen upp och det lilla ansiktet skrynklar och gråter "Nä, nä, nä, nä". Och så får han flaskan. 
Och sedan rapar han, kräks och ser skyldig ut....
 
Men efter en stund är han urnöjd och firar av världens smile, skrattar högt och gapar för att pussas. Han vet hur han ska tass med sin mamma han❤
 
 Lilla älskade vän som kom ur fas efter sjukhusvistelsen❤