Perspektiv

 
Det är en kort tid i livet det här med att vara gravid. Men fy tusan vad trött jag är på det nu. Fick migrän igårkväll som inte släppte på hela natten. Imorse insåg jag att jag inte fixar att ha vårat energiknippe hemma så hon fick följa med Danne till stan för att hämta vagnen och för att provsitta våran tänkta bil. Hon var inte lika på då hon mår illa när hon åker bil, men med uppdraget att köpa nappar till Tigerlilja så taggade hon till. Själv hamnade jag i soffan tillsammans med Laura och en bebis som trycker nedåt så att jag knappt kan sitta... Det är nedräkning nu på riktigt. Och jag är såå trött. Längtar efter bebis och känner mig inlåst i min egen kropp. 
 
Igår grävde Malva ner sig i snön och kom inte upp. Där satt hon med snö upp till midjan, kompisarna grävde och grävde med små spadar runt omkring utan resultat. Tillslut fick hon kravla upp ur stövlar och overall och jag visste inte hur jag skulle lösa det hela då jag ju inte kan ligga ner och gräva. Kan man ringa till någon för att gräva upp en overall? Haha, kändes helt fånigt! Men tillslut vaggade jag ut för att leta efter en rejäl spade, med ond rygg och rädd för att halka och ramla på magen så grävde jag upp både stövlar och kläder. Heja den! Men annars är jag alltså ganska begränsad. Allt jag gör leder till en kropp som kapitulerar.
 
Men perspektivet.  
 
Snart är det över!
 
Och vem är du som rör dig galet mycket i min mage???
 
Och idag ska jag äta semla. Varit sugen på det hela helgen men inte orkat mig iväg ut från huset. Men idag skickas Danne till kondiset i jakt på laktosfri semla. Håller tummarna för att dom har det!