Bubblan

Vi fortsätter hemmalivet, tröttheten har liksom tagit över igen. Den slog till med råge där jag satt på tjejkväll i måndags-ögonen ville liksom inte mer. Både kropp och hals strejkar. Batteriet ekar tomt. I vanliga fall går jag runt och är mer eller mindre "jag-har-bebis-trött", det är en annan känsla, men att ha utmattningskänsla det är en annan typ av trötthet, den sätter sig liksom in i skelettet, kroppen  och sinne säger upp sig.

 

Jag lyssnade på Pira och Bråding igår, "Therese-om att gå in i väggen". Gråten gick liksom inte att hejda då hennes historia liknade min så mycket. Mina tankar som någon annan satte ord på. Om skammen i det hela, att inte gäller det väl mig? Jag har väl ändå vitaminbrister (🙈). Att så fort man har lite ork så blir man så glad så att man kör på, hela tiden lite för hårt. 

 

Mitt batteri blinkar ju nästan konstant på rött, så en infektion tar den lilla energin jag har så att jag snabbt hamnar tillbaka på "utmattad". För infektionen i sig är oerhört tröttande, Signe som har samma gråter för minsta lilla motgång, sover helst middag och bor i soffan även hon. Jag är konstant illamående och ligger platt på golvet jag. 

 

 

Idag skiner solen så vi ska passa på att gå ut och lapa d-vitamin! Till helgen är tanken att jag ska till min syster i Göteborg ihop med mamma. Julskyltning och mys. Jag hoppas det blir så!