En hård lärdom

På nyhetsmorgon igår fokuserade de på utmattning. Att sjukskrivningarna ökat med 80% just på grund av detta. Det är sorgligt att det ska behöva vara så, att vi ska behöva leva så.
 
Just nu känns det som ett annat liv för det mesta; att jag var så galet trött så att jag inte orkade stå upp, att jag såg tunnelseende och var så yr så att jag inte klarade av att vara i mina hoppetossor till barns närvaro, att jag inte kunde gå och handla för att jag tappade fokus på hyllor, folk och varor. Jag fick lägga mig platt på golvet instängd på toaletten om jag utsatte mig för det, där fick jag ligga i 30 minuter och bara djupandas. Att jag sov tre timmar middag efter en tio-elva timmars natt men ändå var jag så trött så att jag bara grät och inte orkade träffa folk. Mitt i detta så kände jag skam över att starka jag skulle ha brutits ner så, jag ville helst inte berätta för någon hur utmattad jag var, jag skämdes. Det är ingen lätt sjukdom, vare sig för den insjuknade eller för familjen, det är ju inget som syns utanpå och det är oerhört svårt att förmedla känslan man har utan att "klaga" och "slippa undan" allt jobb man har med familj och hem. Det har varit oerhört tufft helt enkelt. 
 
Nu känner jag mig stärkt av det. Jag har lärt mig att stå upp för mig själv.  Att ta hand om mig själv; vad behöver jag, vad mår jag bra av? Jag har dock väldigt lätt för att bli för trött fortfarande, då blir jag yr, illamående och helt orkeslös så Danne får ta många nätter med Abbe medan jag sover i eget rum för att ladda sömnkontot... Jag hoppas att jag snart är mer skyddad för en kass natt eller en stressig dag, men där säger ju läkarna att det tar flera år och endel säger ju att hjärnan är konstant känslig för stress efter en utmattning. 
 
Nu börjar min föräldraledighet att lida mot sitt slut, tankarna har varit och är många. Kommer jag att klara av ljudnivåerna och stressen som är i skolan? Jag vet inte. Jag älskar ju jobbet med barnen så jag har haft svårt att ens försöka komma på en annan yrkesväg. Men jag har en dröm om att starta eget som fotograf; men jag behöver jobba lite med självkänslan och tanken "inte kan väl jag" först. Till hösten är tanken att jag ska jobba 50% i skolan, för att testa på, egentligen skulle Danne ha tagit över föräldraledigheten helt, men nu blir det 50/50 för att jag inte ska bli sjuk igen. Och det känns ju som en bra början!
 
Det hade ju vart fint att leva såhär...
 
 
 

Liknande inlägg

★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★:

Känner så väl igen mig i allt detta <3.

Svar: Nu gäller det att vi tar hand oss väl ❤
Josefine

Kommentera inlägget här: