Dagarna på Koh Lanta
Det är som att jag tappar orden och inte får ihop till ett blogginlägg. Vet liksom inte vad jag ska skriva om, och ju mindre jag skriver desto mer är det att "ta igen" och desto svårare blir det. Som när man inte pratat med en vän på länge och inte finner tiden till ett tillräckligt långt telefonsamtal.
Så, var börjar jag? Ska jag börja med det rosenskimrande eller med att vi är fem individer med olika behov och önskemål om hur den här tiden ska spenderas? För det är liksom mycket av allt, det är nog det som gör det svårt att skriva?
Vi har härliga stranddagar med barnen som egentligen vill ha fulla pooldagar. Signe har lärt sig att simma efter tio vattendagar- det är stort och hon är så galet stolt! Vi har varit på snorkeltur i longtail-båt med mamma och pappa,
vi åker tuk-tuk med vinden i håret och känner frihetskänsla, vi äter mycket takeaway då lilleman får tuppjuck och bara yrar omkring om vi går på resturang, vi ser på solnedgångar och tar morgonpromenader för att inhandla ananas och vattenmelon. Vi tar tio droppar var med sempers magdroppar för att hålla magen någorlunda okej.
Jag och Danne hamnar i en liten våt pöl om kvällarna när barnen har somnat. Det är full rulle, särskilt med Abbe som bara går och går utan att ha ett mål. Han vinkar och ser stolt ut innan han traskar iväg. Vi har barikerat för öppningarna på terrassen, men det har lett till att han kryper ut och ner mellan staketet till poolen istället. Han blir tokarg om han inte får springa fritt inne i Saladan bland alla moppar och tuk-tukar. Han kräver konstant vaktning här där det inte är anpassat efter en frihetstörstande nybliven 1-åring som vill på egna upptåg, och om han inte får springa rakt ut i trafiken, eller hoppa i poolen själv, eller pilla på elkablar som ser livsfarliga ut, så illvrålar han.
Så ja, vi jobbar för fullt med att få honom att överleva; ändå har han satt en kork så illa i munnen så att han hyperventilerade och kräktes när jag väl fick ut den med ett hjärta som slog fortare än fortast av skräck, ändå har har trillat rakt ner i glasbordet och klarade sig undan med en rejäl pannbula och en blåtira runt höger öga.
Men annars, förutom allt detta så har vi det bra bland alla stånd med banana pancaces och fruktshakar, varma stranddagar, prutning i Saladan och alla timmar i vatten!
Idag t ex fick jag ligga och sova i solen när Abbe sov. Det var urskönt. Men jag vet i sjutton om natten blir lika härlig då jag tänkte att molntäcket som var, säkert var en spf 50. Säkert. Jag är rödare än rödaste på hela framsidan.
Och Abbeliten han har fått fel magflora, trots sempers magdroppar, så honom måste vi ha lite knas på under natten så att han får i sig vätska. Älskade lilleman💗
Det är tur att vi har fem veckor kvar, så att vi hinner njuta lite till😉 Jag menar faktiskt det, det är ju så mycket tid som går åt till att jaga menar jag, så vi måste ha mer tid för att hinna njuta också! Jag älskar ju den här typen av liv, strosa runt på marknader, upptäcka nya stränder, käka mat från gatustånd, gå runt i haremsbyxor och flip-flops med solbrillor på näsan. Och att få visa våra barn att det finns en annan vardag än den vi har hemma, en annan kultur, en annan tro än kristendomen. Det gör mig lycklig!
