Bubblan

"Idag ska vi följa med Signe till skolan Abbe. Abbe får åka vagn och Malva och Signe cyklar." Oj, vilken otålig timma som följde sedan. Abbe klättrade upp i vagnen och satt där och tjöt över hur långsamma vi andra var... Väl i skolan så mötte vi upp Signes ena fröken och tre killar från förskolan som hon ska gå i samma klass med. Sedan var det samling med nuvarande förskoleklassen och blivande lärare. Jag hade en väldigt nöjd tjej när vi kom hem!

 

 

Vi påbörjade även första förskolebesöket. Vi hade önskat samma förskola som vi har haft tjejerna på men den läggs ner nu till hösten så vi måste tänka om. Ska man tänka närhetsprincip eller välja vilka fröknar som jobbar där? Vi får nog känna efter med hjärtat och gå på rykten tror jag nog! 

 

Men sedan hände det något. Det gick från lycka till kaos på en sekund. Jag hade precis byggt klart en hylla att sitta på till kaninerna i deras bur. De satt där och knaprade i sig salladsblad helt frenetiskt. Abbe var som vanligt inne i buren, han hade satt sig mitt emot Snöboll och Tussan och skrattade och klappade på dom. Jag satt i gräset utanför och njöt övet att vara mamma och kaninägare. Dom är så galet söta tillsammans!!! Abbe sträcker fram sitt tjocka lilla finger mot kaninens mun, vi skrattar över att det killar på fingerspetsen.

 

Men rätt som det är missbedöms fingret till att vara ett salladsblad och det gnags och det sprutar blod! En fingerspets blöder friskt. Abbe skriker i högan sky, det blöder så mycket så jag får inget grepp om hur fingret ser ut... Malva kommer springandes och börjar gråta, hennes kompis likaså, Signe och hennes kompis kommer snabbt dom med, Abbe vrålar, jag försöker stoppa blodet vilket inte går så bra. Mitt i detta kommer Danne hem från jobbet som tur är. Vi beslutar att vi måste till vårdcentralen, tjejerna ska till dansträning så vi släpper av dom på vägen, efter ett snabbombyte till danskläder. När vi bär in Abbe till vc så ser det ut som värsta blodbadet då han tagit sig i ansiktet och håret, kläderna är helt blodiga dom med.... 

 

Men allt slutade bra, fingret limmades ihop och han är inte något rädd för kaninerna!  

 

Tänk så snabbt det går, från mys till blod...