Bubblan

Vi har varit hemma i drygt en vecka och jag börjar på allvar fundera över att försöka starta något eget som jag kan ta med mig runt om i världen. Tänk vilket härligt liv att köra barnen i tuktuken till skolan, ha strandkvällsmatar, bada hela helgerna. Ja, leva till fullo helt enkelt! 

Min rygg är fortfarande katastrof. Det känns konstant som att jag har en kniv instucken i ryggen på ett eller annat sätt. Jag kan sova max två timmar innan jag vaknar av att jag gråter och måste gå upp och vandra och massera igång muskeln lite. Jag ser galet arg ut då jag spänner mig så, plus att jag ju inte kan sova så jag är ju trött så att ögonlocken hänger och har mörka ringar. Detta kanske ökar på min känsla att jag vill bort igen..  

Signe är på förskolan idag, första gången sedan jullovet! Hon är galet mörkrädd så hon vill ligga som ett klister på någon av oss nattetid, men det går ju bara inte nu då även Abbe sover bredvid. Annars har vi ju ett barn var i olika rum för att få sova så mycket som möjligt. Romantiska småbarnsåren... Men igår städade jag Signes rum, bäddade, satte upp en ny ljusslinga och var helt benhård med att hon var tvungen att sova där inatt! En gång kom hon upp, jag ledde tillbaka henne och sedan sov hon till sju! Rekord sedan vi kom hem alltså! Så imorse var det en glad och pigg tjej som verkligen kände sig redo för förskolan igen! Hon har växt jättemycket när vi varit iväg. Hon som har varit väldigt blyg i vuxnas och nya barns sällskap har helt plötsligt öppnat upp sig, pratar på och är ganska så tuff! Hon har vågat gå till nya kompisar, ätit hos dom, åkt moppe, lärt sig att simma som ett litet vattendjur. Ja, hon är helt klart den som utvecklats allra mest! Så härligt att se!