Föräldraskapet

I fredags kväll satt jag med min systerson i famnen, beundrade hans minspel och fascinerades av denna lilla kropp där allt är helt perfekt! Tänk att jag har haft tre sådana där, tänk vad timmar jag ägnat åt detta beundrandet och tänk att jag aldrig mer ska ha en sådan där lite varelse igen. Det känns så sorgligt när jag tänker på det på det sättet, men samtidigt tycker jag att det är fullt tillräckligt att räcka till för tre barn, det är ju ändå "många" barn. Men just bebismys är fantastiskt! Sedan är dom ju självklart fantastiska i alla åldrar, men på ett annat sätt❤ 
 
Malva❤
 
Signe❤
 
Abbe❤
 
Ja, vi är rätt många faktiskt ❤
 
Igår hamnade jag i någon slags vargtimme. Vi hade suttit med några vänner på kvällen och diskuterat olika slags personligheter på barnen. Kom in på hur vi hade det med vår första då det liknar en annans familj verklighet just nu, men kontentan blev ju att jag la ihop "sju svåra år" till några minuter. Och då kommer ju det dåliga samvetet, för hon var ju FANTASTISK också, och jag älskade ju denna starka, envisa, omtänksamma lilla person så galet mycket, men hjälp vad hon testat vårt tålamod, vad hon har fått oss att lära om hur vi själva fungerar, vad som triggar oss. Jag har dåligt samvete nu när allt fungerar över att jag inte alltid varit den bästa föräldern mot henne och jag är så rädd för att det ska ha satt sina spår i hennes inre fast att hon inte kommer ihåg att vi har bråkat så mycket just nu, så är jag rädd för att hon ska må dåligt när hon är stor...
 
Det är en jobbig känsla -och där av kommer vargtimme-känslan in när jag satte ord på hur "tuffa" vi var mot henne för att hon skulle bli väluppfostrad och skötsam. Så jag var övertydlig med att man får välja sina krig med ett starkt barn, låsa in sig själv på toaletten när man känner att man blir fyra år själv, krama mycket och berätta att man älskar hen. 
 
Detta är nog en av anledningarna till att jag tycker att det räcker med tre barn. Man kommer att få lära sig väldigt mycket om sig själv när man har tre olika personligheter att finnas till för, det tar på krafterna. Och ljudnivån ska vi inte prata om... Ja, det är full rulle helt enkelt! 
 
Så förutom bebissaknad kan jag även längta till pensionen 😉
Eller nja😂
 
 
Kategori:
★ Orsakullan som blev mamma vid 20, numera även lärare och doula ★:

Vilket fint och tänkvärt inlägg :). Vackert beskrivet tycker jag :).

Det där med pensionen är roligt, började pensionsspara i onsdags. 2050 heter fonden, fick lite panik det känns så långt bort och ändå vet man att tiden kommer gå snabbare än man tror ;).

Svar: Nämen tack😊 visst känns det som en evighet till pensionen - det är ju nästan hela vårt liv bort 🙈
Josefine

Kommentera inlägget här: