Tillbakalängt och carpe diem
Det känns som väldigt längesedan, det är svårt att greppa att vi gjorde det jag drömde om så länge! Att vi tog våra småttingar på en långresa, att vi hyrde ett hus och till och med en tuktuk att ta oss fram på, att vi käkade melon på en strand i asien istället för att snyta snoriga näsor i ett kallt Sverige i vabruari. Så lyckligt lottade att vi kunde erbjuda våra barn detta- och oss själva! Och att vi fick dit familj som vi kunde hänga med, snorkla, käka thaimat på en varm strand i solnedgång tillsammans med. Att vi fick lära känna nya människor som vi även träffat i Sverige, att barnen själva beställde "a pancake with nutella please" av Ma i pannkaksståndet på väg hem från stranden. Idag har jag gottat mig i mina instabilder från våran Thailandresa i våras. Det är tur att man fotograferar för annars hade man ju glömt mycket. Och filmer! Tänk att få ha kvar allting man får uppleva så att man får uppleva det igen, det förstärker ju känslorna väldigt länge och mycket😎
Det är likadant med fotona och filmerna från barnens uppväxt - utan fotona hade man ju glömt hur de såg ut, utan filmer hade man glömt hur de pratade-mina barn kommer att ha mängder att gå igenom när dom är stora 😉
En guldgruva helt enkelt!
Jag som blev lite sentimental efter förra helgens "nära-döden-känsla" har njutit av att titta på foton i några dagar nu, vad jag har fått uppleva de sista tio åren, hur barnen har växt och förändrats❤ Hur små dom har varit och hur små jag kommer att tycka att dom är idag om jag blickar framåt tre år. Mina tre små hjärtan. Jag är så tacksam att jag får vara deras mamma!
Idag hade jag och Signe picknick på gräsmattan när hon kom hem från skolan. Abbe lekte i lekstugan och Malva var på dansträning. Solen sken och värmde till och med lite grann. Jag ska njuta av att få vara med dom så mycket jag bara kan!