att hållas vaken
Glasskalas i soffan när båda barnen sov. Två timmar senare var hon vaken, den där lilla hönapönan, "Mamma?" hördes det gång på gång där i mörkret. Någon timme efter midnatt sov vi båda två igen. Så idag misslyckades det trots goda intentioner att hålla henne vaken med såpbubblor, lekpark och matlagning tillsammans...
Stor tjej i lekparken.
Som somnade i gungan efter en liten stund...
Men väcktes av mamman för att blåsa bubblor, laga mat och... Ja, just
det, där somnade hon igen, nu på mammans axel...
Och stensov genom blöjpåklädning och nerläggning i säng...
Anledningen till att vi haft henne uppe är ju för att hon då inte vaknar på nätterna, men nu kände vi att det var dags för ett nytt försök. Men jag vet i 17. Är det värt ett par ensamtimmar på kvällen för att sedan vara vaken på natten? Nä, det är det ju inte, men ska man ge upp efter en misslyckad natt eller ska man ge det ett tag till? Men å andra sidan om hon ändå inte orkar vara vaken och är ledsen och trött på dagarna så är det ju ändå ganska misslyckat... Malva var ju också vaken på nätterna när hon var liten, hade vi sluppit det om jag listat ut det jag listade ut med Signe ganska tidigt? För Signe fungerar nämligen så att om hon sover en stund på seneftermiddagen så att hon orkar vara vaken till tio-elva så sover hon genom hela natten, men om hon somnar åtta-nio så är hon vaken två timmar någon gång under nattens mörka timmar. Alltså tvådelad natt. Precis som storasystern hade.