solskuggor och godis

 
Fredagsbuketten står nu på köksbordet, likaså godisskålen. Reklamhögarna ligger bredvid och fönstrerna är som tur är ganska så regniga så att vi slipper se alla små handavtryck. Musiken har gått varm hela dagen vilket jag älskar när den gör! Det är alltså fredag igen.
 
Dagen har bjussat på lugnt hemmatempo- med helt nöjda barn. Vi har legat i solskuggor på golvet, sett på film och ätit korv och snabbmakaroner till lunch. Veckan har bjussat på både IKEA-besök och storhandling, mat på Pinchos och Bridget Jones baby med fina vänner och så har Signe börjat på dans med tio andra 4-5 åringar. Hon rörde inte en min där vi tillsammans studsade runt med de små barnen, men det var SÅÅÅ ROLIGT enligt henne så hon vill fortsätta! Och Bridget Jones, en sådan skrattfest, så himla härligt!
 
Abbes tand är äntligen igenom och han är dreggelfri och nöjd igen. Nu håller jag tummarna för att de återstående 17 inte ska ge honom sådana besvär. Han satte en äppelbit i halsen förra veckan, jag panikagerade genom att stoppa ner mitt finger i halsen för att fiska upp den, det fick jag men jag råkade även riva honom i halsen med en nagel så att det kom lite blod när jag tröstade honom (och mig själv då jag blev fruktansvärt rädd och darrig över hela situationen!), men jag tror att han har haft ont i halsen efter det då han helst inte ätit förens idag... Men Abbe, så himla rolig och skön liten bebis vi har att göra med, så jäkla go´!
 
Inatt är vi ett barn kort då Malva ville sova över hos mormor, sova länge och mysa i sängen. Deras grej liksom. Signe är nöjd bara vi köpte lite godis och så har hon har blivit lovad att sova där nästa helg! Men nu blir det kycklingenchilladas innan jag somnar tiiidigt ikväll!
 
 

De där 20 minutrarna av kaos.

Här har jag hängt mycket idag och mindfullnat.
 
En kompis kompis hade fått gå KBT när hen fick utmattningssyndrom, där pratade dom bland annat om vikten att göra en sak i taget fick jag återberättat för mig igår. "Borstar du tänderna så ska du borsta tänderna och inte göra tusen andra saker samtidigt."
 
Den är jag, den där som gör tusen saker samtidigt. Med tandborsten i munnen så diskar jag, tvättar handfatet, plockar smutstvätt und so weiter... Idag tog jag en shake till mellanmål för det är effektivt! Då kunde jag röja på altanen samtidigt medan jag tog en klunk då och då. Stoppade upp och insåg vansinnet i det hela och bestämde mig för att medvetet leva mindfullness ett tag så att jag lär mig. 
 
Jag kokade kaffe till mig och fixade te till Signe enligt hennes önskemål.  Banan ville hon med ha. Då ville Abbe ha det med, och skalet. Han bröt ihop och gallskrek i frustration över det förlorade bananskalet. Jag mosade ner lite i hans fruktnät medan han illvrålade av ilska men då blev han om än ännu argare... Då råkade Signe välta tekoppen över sitt bröst (det var mjölk i) och började således gallskrika, jag blev rädd och stoppade in henne i duschen för att spruta kallvatten över hela bröstet som var rött av värmen. Hon skrek mer över att det var kallt. Abbe skulle prompt krypa in även han i duschen och blev fly förbannad över att bli stoppad. 
 
Där och då kände jag bara: jag måste andas några sekunder, jag sätter ner A på golvet så kan han o S "skrika lite ifred" så kan jag andas ensam i sovrummet ett par sekunder. Sätter alltså ner bebis på golvet och han välter och slår huvudet i klinkergolvet... Yey. Trösta bebis, testa napp, vagga, vyscha, sjunga. Välling kanske? Signe grät tyst över att lillebror tog uppmärksamheten från hennes "brännskada".
 
Jag djupandades och tänkte.
 
                          Mindfullness.
 

Jag har snubblat

Jag var medveten om signalerna; utmattad tung kropp, svårt att fokusera vem som pratade i en grupp människor, arg och irriterad, yr och illamående, behövde 10-11 timmar sömn men ändå trött och gråtig. Och så ett urkasst minne på det. Då talar vi om ett urkasst minne.
 
Ändå körde jag på.
 
Bort från tröttheten, slippa tänka.
 
Till slut blev Danne irriterad, jag blev sur och åkte till stranden iallafall. Men där och då, "nästan" ensam i en tyst bil så insåg jag att han hade rätt. Jag behöver hitta ett jämnare tempo som jag reder ut. Jag behöver andas, jag behöver tysthet och att hinna se det fina i lugnet. Det har jag varit bra på, så jag behöver hitta tillbaka. Jag behöver lära mig hur mitt liv ska hålla. Nu när våra nätter med Lilleman är allt annat än "sömniga" så måste jag inse att jag behöver vara rädd om mig själv för att inte falla tillbaka ner i utmattningsträsket. Jag vill inte dit igen.
 
Så nu har jag gjort just det, landat här hemma några dagar. Med familjen. Bara vi. Och möjligtvis några kompisar till barnen. Danne har jobbat natt. Men jag har andats lugnt, legat på golvet med Abbe då han har kommit in i en  "seperations-ångest-fas". Sitta ihop med mamma ska det vara. Så jag gör just det, andas lugnt och sitter ihop med min lille bebis❤
 
 
 
Det är nog sömnkontot som behöver fyllas på på något vänster som spökar mest... Men samtidigt så är det nog tur i oturen att jag är föräldraledig just nu?! Annars hade jag fått kämpa på med jobb och sjukskrivningar. Och det är tufft när hjärnan spökar. Nu är det svårt att tillgodose behovet av att sova, men det är samtidigt relativt lugnt mot att befinna sig i ett klassrum!