pratet bubblar

Det är så himlans mysigt nu med Signes prat! Igår berättade hon att hon ville åka till mormor och morfar antingen genom att cykla eller att åka bil, för där trodde hon att hon skulle få klubba och glass... "bubba, gasch, mommo, moffa, kycka, biiil!". Hon fick nämligen en klubba av sin morfar för en månad sedan (!) och det har hon inte riktigt glömt... (Så ni kan ju tänka hennes utbrott för att hon inte får "bubba" hemma).
 
Men idag sa hon första treordsmeningen! Vi var och lekte med några kompisar, Signe hade trosor och skötte det galant, så när hon hade kissat i busken så tyckte hon att kompisen skulle göra det med "Noa kischa buske!" 
 
Små kompisar som lunchar tillsammans! "Di´la" förklarade Signe när dom sattes på samma stol.
 
Men idag har jag gjort något jag inte trodde om mig själv. Det där med förskolan och föräldraledighet alltså. I början kändes det jättekonstigt och jättefel, men det har jag märkt att det är en vanesak för nu tänker jag ibland att det skulle behövas fler timmar istället så att hon får ur sig sitt lekbehov, nu när alla andra är där! Men iallafall, vi har ju inte samma veckodagar som våra kompisar har fullt ut, idag blev en sådan dag när dom var lediga. Så igårkväll snurrade min hjärna på högvarv. Hur ska jag göra? Ska hon få bestämma vad hon vill? Eller ska jag vara vuxen och ta beslutet åt henne, utan att hon vet om att det finns ett alternativ? För första året hemma så gick hon ju bara två dagar, tio timmar i veckan, tills jag märkte att hon blev lite osäker vid lämning och inte riktigt ville dit så då ökade vi på till våra maxtimmar som är 15, tre dagar i veckan. Så nu kändes det som att det var viktigt att vara där, så att hon kommer "in i gänget", och hittar sin plats och känner sig trygg i början på terminen. För vi ha ju trots allt tagit beslutet att ha henne där, och då måste det ju kännas bra! Så jag höll tyst om att hennes kompisar skulle till "mammaträffen" och sa att det bara var vi mammor och småbarnen... Ibland känns det konstigt, men rätt, helt enkelt vad man tar för beslut. Idag var en sådan dag!

Signe 19 månader

                                Stora lilla jag på ALV förra veckan!
 
Hej, Ninne som talar här. Nu är jag 19 månader och en stor liten tjej minsann! Helt plötsligt bara bubblar orden ur mig, och vi kan inte ens räkna dom för såå många är det faktiskt! Så jag brukar nu förti´n berätta vad jag vill göra, t ex gillar jag att "moa". "En bil och kacka"  brukar det bli (måla bil och fågel) och så kan jag faktiskt skriva "Maoa". Tycker iallafall jag. Och den där pottan, äh, lägg ner, sitter någon annan och kissar på pottan va`? Nej, just det, så då gör inte jag det heller! Så toaletten är det som gäller, men lite svårt för lilla mig att sitta "rätt" hävdar dom då jag brukar köra iväg en stråle så att hela toaletten måste tvättas ofta, ofta. Malva hon har helt plötsligt börjat prata med mig som att jag vore en liten kompis "Ska vi cykla lite Signe? Ska vi det? Jag cyklar på min cykel och du på  din?" Okeeyy?" För ni fattar att jag har en cykel va? Nej, det är ju inte så att mamma och pappa har köpt någon till mig, men om man hittar en röd trehjuling i garaget fattar man ju att den är min- vems skulle det annars vara? Så den "kyckar" jag på för fullt- den är med mig överallt, om jag är ute är den där, om jag går in så tar jag ju med mig den. Den är ofta med mig inne på toaletten- såklart!
 
    När vi var på Astrid Lingrens värld och såg på Ronja- det var faktiskt otäckt!
 
Och så älskar jag att "kycka" (i det här fallet att trycka) på knappar. Så när dom fattade att jag kunde spela på "pappan" (paddan") så var lyckan gjord! Där får jag användning för mina små tryckarfingrar superbra ju! Så nu väljer jag om jag vill spela "bajsch"(ett spel som heter Pou/bajs), "pippi" eller spela "sik" (musik). För "sik" älskar jag, dansa, sjunga och showa- det är kul! Och så älskar jag hästar och "Kitty". Ingen annan i familjen älskar henne, men det gör jag ändå! Och katterna på min gata! Jag brukar heja på dom "hej Chilli!" säger jag om det är han som kommer förbi. För dom har ju också namn och heter ju inte bara "katta".
 
För några dagar sedan kände jag mig lite sugen på avocado. Och det är ju inte så att jag inte sett var mamma tar knivarna och delar och sådant där. Jag är ju med varje gång. Men nu tänkte jag att det där kan jag väl själv, jag överraskar henne så att hon slapp att hjälpa mig. Så jag valde den största kniven jag kunde hitta, flyttade stolen så att jag kunde klättra upp och nå avocadosarna, hämtade tallrik och så gick jag till mamma med detta och berättade att jag skulle "di´la", men tror ni att mamma blev glad? Nä, hon bara snackade om vasst, skada, blod, aj och plåster och sådant där. Där får man för att man ska vara hjälpsam...
 
Back till att jag kissar och bajsar på toaletten. För det där går ju superbra när jag är hemma, men efter en nakenfis -sommar så är jag ju van att bara ställa mig bredbent och kissa när vi vi är utomhus, så det gör jag nu med, bara det att nu har jag visst byxor på mig... Så nu får jag ha blöja när vi är utomhus, men ofta säger jag till ändå, för jag kan ju. Oftast iallafall! Annars kissar jag bredbent i blöjan, eller letar upp en toalett och ställer oss i kön där. Och då håller jag mig tills det är min tur:)
 
 
       I början på sommaren var jag en badkruka, men nu badar jag överallt!
 
 
 

Liknande inlägg