Lillebror

Finaste lillebror❤
 
 
Nä, vet ni vad, han är ingen skrikig unge i sig själv❤ Han råkar bara vara nummet tre i en aktiv syskonskara. Och är man nummer tre så åker man även på det roliga i att det är många fler barn här, man får krama om många "systrar" när de kommer, lika glad och kärleksfull varje gång är han.  Men lika roligt som det är är det också väldigt frustrerande då alla springer in och ut, använder roliga saker som man stoppas från att använda själv. Så många skrik blir det. 
 
De sista dagarna här nu har vi bara varit familjen; alltså inte massa spring in och ut som det blir när tjejerna leker. Och gissa då? Jo då är det en mycket lugnare liten kille vi har att göra med. En som grejar och leker i den mån det går när man inte måste fightas om allting med sin 5-åriga syrra. För de är varandras värsta bästa kompisar. Ler och långhalm. För visst, jädrar vad det skriks emellan de där två, men det är ju självklart inte så att Abbe i sig är en skrikig unge, mer att omständigheterna runt omkring honom är såå olikt mot när man bara har ett barn❤ 
 
Nu ska vi dra på oss regnkläderna för att grilla lunch ute i skogen med några kompisar, sedan kommer det en liten nattgäst hit. Signe har städat rummet för att hon ska känna sig extra välkommen, hon har frågat vad som önskas till frukost och hon är så peppad!!! 

GAAH!!!

Dagens status: shoot me (men håller för öronen och gråter istället)
 
Blev väckt. De två yngsta började att bråka i samma sekund som jag vaknade. Om vad? Om ingenting!  Om allting. Som vanligt alltså. Jag säger bara en sak: stackars grannar den här sommaren (och stackars oss). JAG blir tokig och då är dom ändå mina! Det fortsatte med mer skrik och panik av mellan. Varför? Jo för att det kom in luft i glipan på morgonrocken vid benen. Helt förståeligt eller? Då väcktes storasyster som kom upp alldeles sur, med all sin rätt då det nu mera hör till vanligheten att väckas av prepubertal lillasyster i något av alla hennes panikskrik! Och lillebror, han vrålar för att han inte får hälla ut mitt kaffe på bordet, över att han inte får måla på golvet, sitta  kaninerna eller cykla ute på gatan. Att han har hela trädgården spelar ingen roll för han ska utanför staketet. Fy tusan alltså, hans humör just nu är fasen inte kul! Idag sprack det för mig, jag brukar ha världens bästa tålamod och jag försöker alltid att tänka att de är barn, att de inte kan, att de inte förstår etc etc. Jag brukar medla, kramas och vara pedagogisk. Jag är fasen en väldigt bra mamma för det mesta men med alldeles för kassa nätter nu det sista så öppnades mina tår-/och snorkanaler och sprutade som på en tecknad seriefigur. Jag är så trött. LÅT MIG BARA FÅ BAJSA IFRED ÅTMISNTONE!!! 
 
Tänk att man alltid får äta upp allting som man tänkt. Om skrikiga barn har min tanke varit: vad är det föräldrarna inte förstår? Barn skriker inte utan anledning. Iallafall inte hela tiden. Men jo, våran lilleman skriker ta mig tusan väldigt mycket! Han har ett humör som heter duga! Han har sina glansdagar också, men just nu är det jobbigt att vara både honom och att vara hans föräldrar.  Det var som att vända på ett mynt från ena dagen till den andra. Från världens kramigaste, sovandes lillkille till att bara vilja, vilja, vilja ännu mer! Pjuh. Hoppas att det vänder tillbaka lika snabbt som det kom, våran lillplutt❤ 
 

Liknande inlägg

Nattlivet

 
- Mamma jag tar med Abbe till lekparken! 
Så sätter hon honom i vagnen när kompisarna cyklar iväg. Lillebror är färväntansfull och glad!  Lyxen i att ha en stor storasyster, och lyxen för oss att ha ett lite äldre barn när man drar ut på tiden mellan barnen❤ 
 
 
Just nu håller vi på att bryta Abbes nattätande. Han har inte hunnit med att äta på dagtid för att livet är för spännande och för att matintresset liksom inte finns.  Som hos alla våra barn när dom är 1-6 år sådär... Så bara en frukostvälling och en kvällsvälling fåe det bli nu. Och resten ska alltså vara fast föda🙈
 
Igår var vi på Borås djurpark, och när man sovit dåligt, är hungrig och vaknade efter en supekortis i vagnen kanske alla med en intensiv och viljestark 1,5-åring föreställa sig kontentan av hur beteendet blev. Ni som inte vet så kan jag med korthet berätta att man då slänger sig på marken. Barnet då, inte vi föräldrar. Och när man inte kan prata men vill tala om sitt missnöje; då skriker man. När man inte får klappa elefanterna, aporna, tigrarna och alla andra kompisar;  ja då tjuter man högan sky. Men aporna var spännande även för honom, och apmamman tyckte att Abbe var spännande! Lekparken funkade fint och alla fåglar som flög fritt som man åtmisntone kunde jaga. Så ja, för just Abbes del hade lekparken hos oss funkat fint. Men när man är lillebror så får man hänga med på lite fler upptåg helt enkelt! Och om vi bortser från lillebrorsan i familjen var det en trevlig dag😊 
 
Barngänget från igår❤
 
Mellansystern som hittintills sovit på sin mammas arm alla sina 5,5 år här på jorden ska nu få börja sova i sin fina trädkojesäng. Vi behöver få ordning på vårat nattliv nu känner vi... Ett klistermärke för en hel natt i sängen, tre klistermärken är en stadstur för inhandling av skolryggsäck, idrottskläder och första-dagen-outfit. Fyra nätter senare hade hon sina tre klistermärken! Hon är så förväntansfull över skolstarten, hon tänker på det flera gånger per dag nu, pratar om sin lärare, om vad man får göra, hon vill lära sig läsa, hon skriver siffror och hon undrar vad det är för kompisr i klassen. Så roligt att se hennes glädje! 
- Mamma, visst är jag alldeles för stor för dagis! Skolan passar mig perfekt tror jag.