Vällingbarn, matbarn, viljestark eller hetsig? Mina små är ganska så olika minsann

Jag har fått en av varje. Storasyster hon var vällingbarn utan dess like, hon levde i princip med en vällingflaska hängande ur mungipan väldigt länge! Och när vi kämpat med att sluta nattamma (jag var hennes napp dygnet runt i sex månader) så byttes det ut mot välling på natten. Fyra stycken, alltså varannan timma slukade hon en nattvälling i ett års tid... Så har vi lillasyster nu då. Hon kan mycket väl rata vällingen fast jag vet att hon är hungrig. Men då är inte hon sugen på att suga i sig födan utan hon vill hellre sitta vid bordet och sluka macka eller yoghurt med kuddar i. I några veckor nu har jag dock kunnat mata i henne en när jag ska gå och sova, sedan har det inte varit något mer "mat" under nattimmarna. Väldigt praktiskt och mycket ovanligt för oss då vi förknippar att nätter är kaos när man har en bebis! Visst, jag stoppar i nappen då och då- men att slippa gå upp är ju rena lyxen! Men nu då? Nu vaknar hon och blir pigg av den där vällingen?! Så några kvällar de senaste dagarna har hon istället varit vaken mellan 23-01 tiden... Så inatt insåg jag att vi måste ta några nätter nu med välling (en tunn sådan) mitt under natten för att få henne att klara sig sina tio nattimmar utan att äta. Ännu ovanligare för oss!
 
Malva i två-årsåldern med sin "nenne"
 
Signe äter mat vid fyra-fem månaders ålder...
 
Det är mycket som skiljer sig mellan dessa små systrar åt. Först och främst är dom inte lika. Malva är en kopia av mig som barn och Signe är en kopia av Danne som bebis. Men dom har fått min mun båda två och Dannes ögonfärg. Men ögonform, ansiktsform, näsa och haka skiljer sig radikalt! Sedan att Malva var en mycket tjockare bebis kan ju bero på att hon levde med mig som dropp- åt alltså konstant! Det här med födan; hjälp vad olika! Malva hon gillade bara bröstmjölk och välling. Inget intresse ALLS för något annat, stoppade överhuvudtaget aldrig något i munnen- vare sig mat eller smågrejer (låter nog konstigt för någon som har ett barn med "normalt" födointag, men Malva har liksom ingen överlevnadsinstinkt i att äta. Jag har fått sitta bredvid när hon var tre och guida henne i att man tuggar, sväljer, dricker, äter, tuggar, sväljer, dricker, äter... Och att få i henne samma mat som vi, nä, bara att glömma. Vi får vara glada om hon äter sina rätter som hon tycker om- frustrerande? JA! Det enda som har varit bra med detta är att hon heller inte ätit bullar, kakor, godis och andra sötsaker som de flesta barn gillar). Signe hon äter allt. Förutom annanas. Hon stoppar även allt i munnen. Så nu har hon börjat med att skaka på huvudet när jag lägger min hand under hennes mun, hon vill ha kvar sin sten eller vad det nu är hon har fyndat i hallen...
 
Malva hon var envis som en gammal get redan som bebis. Det gick inte att "styra henne" eller bestämma över henne. Ville hon inte sitta i bilbarnstolen så skrek hon tills vi var framme för att visa detta. Ville hon amma på natten så gav hon sig inte förren hon fick göra det. Det tog en vecka med nattamningsavänjningen. En vecka av gråt och skrik och en galet hes bebis. Med Signe tog det en natt. Och då var det jag som hade henne för att Danne var i Göteborg just då jag bestämde mig för att jag inte ville vara levande napp igen. En natt, sedan gick det bra med välling och napp. Malva totalvägrade nappen. Signe gav sig tillslut. Jag vet inte hur många olika slags nappar jag testade, vi var i Tjeckien när hon var sju månader- då hittade jag en bröstvårtsliknande napp som jag trodde på. Då var hon sju månader och jag hade fortfarande inte gett upp så ja, envisheten har hon fått från mig... Signe är mer temperamentsfull. Från Danne. Så en av varje var det ja. Hon hetsar upp sig utan dess like, kastar sig på golvet om hon inte får som hon vill, men det går över ganska snabbt med. Malva var/är en njutare. Ville gärna gosa hud mot hud. Var väldigt nöjd i våra knän och tyckte att det gick lika bra att gosa med mig som med mormor/morfar/farmor/farfar. Signe är väldigt mammig. Fast hon träffar mina föräldrar flera gånger i veckan är det först nu som hon flirtar och kan gosa lite med dom. Ibland.
 
Malva hon är morgontrött och kvällspigg. Vi sov till tio-elva på hennes bebistid. Signe hon vaknar helst innan sju. och somnar helst runt åtta, nio. Malva var uppe till tio elva. Malva sov fler timmar än vad Signe gör, men så mycket sämre! Hon var beroende av att vara nära, som den njutningsmänniska hon är, så hon sov bara PÅ MIG, vare sig det var dag eller natt. Därav startade jag bloggen då jag var tvungen att kunna göra något konstruktivt undet timmarna jag hade en sovande bebis på mig... Signe hon somnar ju själv i vagnen på dagarna- inte alltid men ofta. Hon sover i sin spjälsäng på kvällarna (Malvas oanvända alltså. Inte en endaste timma har hon sovit i den...)
 
Ja, vi har alltså fått två helt olika små individer att vara föräldrar åt. Spänannde;)
 
Malva 5,5 månad
 
Signe 5,5 månad
 
  

ett evigt tjatter

"Mamma nu ser jag hinkan! Hinkan var under osten. Mamma tror du hinkan hade smält? Jag vet den hade det. Mamma när jag var tre år tyckte jag inte om pissamacka. Men nu tycker jag om hinka. Man ser inte riktigt hinkan när den är under osten." Snälla nån, hur ofta kan man nämna skinka och hur mycket kan man prata om sin pizzamacka??!! Det är ett evigt tjat här hemma, man hör knappt sina egna funderingar, eller rättare sagt man hinner inte ens tänka... "Vill du gå ut och leka lite? Jag tror att E och L är hemma?" "Nä, jag vill va inne med er hela dagen. Jag träffar ju dom på musiklekis sedan" Jaha, men mamma och pappa behöver vila öronen lite vill jag egentligen säga, "Ska du pyssla lite?" får jag ur mig istället "Nä, jag vill hjälpa er med hallen" säger hon klokt. Sedan är det igång, det evinnerliga tjattret...
 
Men nu har hon följt med Danne till tippen. Jag hör både regnsmattret och Signes lugna andetag där hon ligger på min mage och sover.
 

Liknande inlägg

Den där fyraåringen...

Trots den gångna natten så gick hon igenom fyraårskontrollen utan problem. Hon fick pärla, berätta färger, räkna, gå balansgång, testa hörsel och syn och pussla lite medans jag frågade om lite råd hur jag ska hantera allt detta tvångsaktiga "kan-själv" och den förbaskade envisheten (vem kan hon ha fått den av? Tyvärr retar den gallfeber på mig då jag nog är precis likadan innerst inne, men jag har fått finslipa den med tidens gång så att säga...). Vi gjorde ganska rätt, oftast, det är ingen idé att argumentera med en fyra-åring...  Men jag måste erkänna att jag emellanåt sjunker till precis samma nivå som hon som har rätt att befinna sig på den nivån, särskilt sådana här dagar när jag är galet trött!
 
 
 Lillasyster höll vi vakna tills vi gick ut därifrån- efter tolv hon som brukar sova vid tio. Bra där! Precis när jag gick ut därifrån så ringde rektorn och frågade om jag kunde hoppa in imorgon. Lite ställd blev jag då jag inte räknat med att jobba en dag innan årsskiftet. Men (som tur var) kunde jag inte den dagen. Jag tror inte att jag skulle reda ut det i tröttdimman som jag just nu befinner mig i... Jag får ju andas och räkna till tio hur många gånger som helst varje dag för att reda ut hemmalivet! Men efter nyår är det säkert anorlunda... Eller?
 
När vi kom hem passade vi på att skriva färdigt kalasinbjudningarna, några är utdelade och dom som är kvar måste vi få iväg ganska snart... Malva kämpade på med alla namnen och jag fick handskriva nio inbjudningar då patronerna var slut i datorn! Men även det klarade hon bra- varför är vuxna mer påverkade av trötthet än barn? Jag fattar inget... Nä, nu ska jag lägga mig och vila lite på soffan bredvid Malva innan Signe vaknar. Vi får äta lite banan tills jag finner lusten till att fixa lunchen. Blev ju en sen frukost.