Hormonrubbning

Progestoronet har dippat totalt när spiralen togs ur, därför är jag om möjligt ännu tröttare. Kvinnokroppen alltså. Antagligen är det hormonrubbningar sedan första graviditeten som stressat hjärnan som i sin tur blivit utmattad och så har sköldkörteln hamnat för lågt på grund av alltihop. Eller är det så att sköldkörteln ska tillverka progesteronet och det är den från början? Äh? Jag kommer inte ihåg!
 
 
Men hormonfel, utmattning och låg sköldkörtelproduktion är det iallafall. Jag tror att jag har Hypotyreos typ 2. Enligt svensk läkarvård finns inte denna diagnosen, när jag pratade med min läkare för några veckor sedan och frågade om han kunde kolla upp det iallafall, fick jag ett väntat nej. Men mycket av det jag läst på nätet stämmer! Det finns mängder av information och fall att läsa om men det är ingen diagnos som är bevisad så då får inte svensk sjukvård medicinera. Inom sjukvårdens värden ligger min sköldkörtel ok, men med hypotyreos typ 2 är man inom "normalvärdet" men symptomen är de samma, men man kan kolla upp det med urin och salivprov. Det finns folk som går hela livet med kronisk trötthet på grund av detta, när de egentligen behöver tillskott/medicin! Jag vägrar bli en av dom! 
 
En vecka efter detta samtalet hade jag tid hos alternativaren igen. Han har en maskin som scannar mina inre organ och hur dom fungerar;
- Där står det att min hjärna är utmattad, det står just "kronisk trötthet", vilket innebär att hjärnan under längre tid utsatts för stress. Antagligen pga hormonrubbningarna?! Sköldkörteln har för dålig produktion, binjurarna likaså. Och så var det progesteronet som dalat när spiralen plockades ut.
 
Det är över sju årsedan jag sökte hjälp mot min trötthet första gången. Så fatta vilken lång process det har varit! Men nu har jag fått progesteronkräm och sköldkörtelhormon från grisen samt hypophysisen som jag fortsätter med så får jag ge det lite tid för att se vad som händer. Annars får jag tjata hål i läkarnas huvuden så att dom iallafall testar vad som kan funka på mig!
 
Jag vet inte om det är progesteronet eller sköldkörtelmedicinen som  gör att  jag mår illa och är svullen och förstoppad. Men någonting är fel eller ovant i kroppen. Fasiken. Hoppas innerligt att jag blir pigg snart igen...
 
Men just nu är tröttheten tung, känns som att jag skulle behöva gå i ide, men istället kämpar jag på lite till för att komma ut i solen och att dejta vänner. Men idag har jag strejkat, avbokade en träff på grund av huvudvärk och plöjde svt's fem första avsnitt av "vår tid är nu" istället. Barnen har höstlov men Danne har tagit föräldraledigt vilket gjorde att jag både kunde sova middag och plöja serie idag! Jag hoppas på att orka hänga på till Skövdes badhus någon dag med, men annars tar vi det lugnt, barnen leker med kompisar och vi slappar. Så skönt!!! 
Kategori:

Nio år

För nio årsedan så låg vi med en alldeles nyfödd liten plutta mellan oss på BB i Jönköping. Nyblivna föräldrar och alldeles förälskade i våran lilla Malva. De här nio åren har det hänt en hel del på, skratt och gråt, kärlek och ilska. Nu är våran lilla plutta en liten skrutta som börjar bĺi tonårig i humöret, med ett hjärta som är oerhört stort och brinner för vännerna, djur, dans, teater och lillebror. Håret är tjockt som tusan och hänger i en stor kalufs ner på ryggen, i rummet blandas legofriends med notställ och nalle och gos. Både stor och liten. 
 
 
 
Nu är du inne på halva din barndom, nästkommande nio år kommer vi få uppleva minst lika mycket berg-/dalbana med dig skulle jag tro. Du ska nu vandra från barn till nästan vuxen. (Jag får ont i magen när jag tänker på det... För att få vara förälder är som att få göra sitt liv om och om igen, fast med en ny vändning). Jag hoppas att du fortsätter att berätta tankar, känslor och händelser för mig, att du fortsätter att lita på mig, för som du sa i veckan när för mycket roligheter inträffade på en och samma gång och jag bestämde vad du skulle göra
"mamma, jag tycker att det är skönt när du bestämmer!" Kom ihåg det, lilla höna pöna😉 Mamma älskar dig! 
 

Att hinna vara trött som trebarnsmamma är inte så lätt

 
 
 
 
 
Det är de här tre som får mig att "skärpa till mig".
 
Det är en månad mellan fotona, sommar blev till höst. Jag har haft en galen tröttmånad; en månad som jag hunnit med feber, ögoninflammation, ond hals och pms. Inte samtidigt som tur är men varje vecka någonting. Jag vet inte om det är min räddning eller om det fördröjer alltihop, men att vara mamma till tre barn ger inte mycket chans till vila. Jag får kämpa på, sminka mig för att lura både mig själv och omgivningen, hämta, lämna, gå på uppvisningar, laga mat, tvätta, städa, vara en lugn och rolig mamma helt enkelt. En sådan som jag ju vill vara.
 
Att vara Tryggheten med stort T. En som alltid ställer upp och finns där för att lyssna när de vill prata.
 
Men de sista dagarna har jag mest bara legat ner- i soffan, på golvet, i sängen- jag känner mig så jäkla kraftlös! Jag hoppas på en bättre "fyra-veckors-period" som kommer nu. För det har varit tufft att leva efter mina egna förväntningar när kraften långt ifrån finns till alla måsten.
 
Men jag passade på att fota barnen nu i veckan när solen var framme, när den stod lagom långt ner och löven klädde världen i varmt sken❤ 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Att fota tre barn utan assistans är inte så smidigt med en tokig snart 2-åring (upptäckte också att han hade kissat igenom blöjan när jag tog upp han från vagnen, så blöjan hängde nere vid knäna...) Han var överallt och ingenstans, rev mossa från stenarna när han skulle sitta med systrarna på fällen, kastade sten från muren, gick balansgång över stenbumlingarna, skulle klättra i träden och bara busade genom att vara "stark", eller pussas och andas som en hund eller att "galenskratta". Ja, en riktig knasboll😂 Jag brukar ha med mig Danne så att han kan få dom att fokusera på samma ställe men nu jobbar han ju alla eftermiddagar och det gäller ju att "fånga ljuset" man vill åt!