Familjeliv berg-/och dalbana

 
Malvie skulle sova i tält med grannbarnen. Lillasyster blev orolig över att sova själv, hon sover ju annars under Malvas säng så att hon får storasystertrygghet när mamman och pappan turas om att få sova ensamma.... Men inatt skulle Signe sova i sin trädkoja och jag under i sängen, vi skulle bada badkar och fylla på litens kropp med mammagos.
 
Hon fick ju bli stor sådär över en natt. Som det ju blir när det kommer en bebis till familjen. Men igår skulle vi alltså ha myskväll vi två. Men livet är ju föränderligt och ibland ändras planerna.
 
Istället kom Dannes mamma och bröder med familjer hit på pizza. Det blev kusinträff och lek och inställd tältnatt. När gästerna gick hem framåt 23 snåret så bröt storasyster ihop över att jag och lillasyster skulle sova i samma rum. Hur jag än vände och vred på en lösning så var det någon som satt med krokodiltårar på kinderna. Och att sova alla tre i samma rum var absolut ingen lösning enligt 7-åringen. När klockan är halv tolv och alla är helt slut så blir ett sådant här avslut på en annars mycket trevlig afton ganska så tråkig och energikrävande.... 
 
Mitt i allt detta så håller vi på med att ge vår halvåring vatten i flaskan några timmar nattetid. Så om nätterna har bestått av matning sedan i januari så består dom nu av ännu mera flaska och en liten som inte riktigt kommer till ro. Vi får se om det slutar som vi hoppas?!
Kategori:

Semestern och om "att- komma -tillbaka"

Våran "Vimmerby-semester" slutade på stranden i Baskarp. I onsdags packade vi in oss i bilarna för att avsluta semestern med familjen Z hemma hos oss, grillade och drack vin på våran mysiga altan med tända ljus, musik och färgade lampslingor. Barnen sov och vi hängde där till sent in på natten. Så himla mysigt att hinna vara med vänner som man sällan träffar då milen är alldeles för många emellan.
 
ALV var lika fantastiskt som alltid. Vädret däremot var creepy. Mitt under Madicken-teatern svartnade himlen, det började att blåsa så att löven virvlade omkring som om det vore mörka hösten och sedan öppnade himlen sig mitt i att det var 27 grader varmt. 
Alla nio i körsbärsdalen.
 
Tripp, Trapp & Trull som lekt från morgon till kväll.
 
Det har varit en semester med full fart, både den här ovanför men hela semestern i allmänhet. Vi brukar hänga mycket hemma men den här semestern har vi varit väldigt uppbokade! Efter detta året som jag haft är jag ganska imponerad av mig själv att jag ändå rett ut det hela, känner mig dock astrött nu och ser fram emot att ha det "oplanerat" igen. Och att samla kraft på ett annat plan än vad semestern har gett.
 
💖
 
Men det är ändå otroligt att det finns medicin som gör att en människa kan gå från att vara ett vrak till att fungera normalt. För fem månader sedan orkade jag inte gå till bvc och väga min enmånaders lilla bebis. Jag kände mig så kass, men jag var totalt tom på energi, jag kunde inte sluta att gråta den dagen och ville bara ligga platt på golvet. Det gick bara inte att ta sig iväg. Jag hade sovit 12-15 timmar per dygn de senaste två veckorna men blev bara tröttare och tröttare. Jag förstod att jag inte skulle reda ut trebarnslivet, tänkte att Danne får gå hem på föräldraledighet och jag skulle sjukskrivas. Det var min enda lösning. Jag skämdes så in i över hela situationen som jag befann mig i. Men den dagen fick Danne åka ensam ner till vägningen, vad skulle folk säga? Jag var helt rödgråten när min mamma kom till mig, jag kände mig så misslyckad! Det var hon som tyckte att jag skulle testa den medicinen jag idag äter, vilket jag då hade hört sällan hjälpte vid utmattning så det var med stor tvekan jag tog första tabletten.
 
Men det var den dagen jag började med min medicin, trots att jag själv tvekade, vilket även min doktor gjorde. Men efter två fruktansvärda veckor innan min hjärna tog sig an seratoninet, med yrsel utan dess like, en trötthet som inte var av denna värld, synbortfall på nära håll så att jag inte såg min bebis när vi myste, sömnrubbningar och migränhuvudvärk så vände det! 
 
Den här lilla godingen har fått bli både mammas och pappas, på ett helt annat sätt än sina systrar som hängde ihop med bara mamma... Vilken lycka för både Danne och Abbe. Mina fina killar. 
 
Och nu är jag nog mig själv igen. Men en som jag måste vårda ömt och vara rädd om. Men en som velat hålla igång hela semestern, älskat att ha alla vänner omkring familjen, njutit av sena vinkvällar (eller iallafall ett glas vin, det är mer sanningsenligt-jag har ju en liten fin bebis att mata hela nätterna). Visst, jag behöver sova, jag behöver sömn och andningspauser mycket mer än innan kraschen, men ändå.
 
Vilken tur att jag har er💖 
 
Drygt ett år senare är jag tillbaka.
 
Känns så himla fint.
 

Liknande inlägg

Abbe sex månader

Ett halvår. Eller sex månader. Eller 26 veckor. Innan dess boade du runt i min mage. Nu är du en lite bebis som
- sträcker armarna mot oss,
- har två små tänder,
- slänger dig framåt när du sitter,
- du kan dra dig upp på dina små ben om du håller i våra händer,
- böja fingrarna i små vink (du vet inte än att det är vink), 
- ta grejer utan problem på golvet,
- äter mat, helst om det är andra barn vid bordet,
- gillar att leka tittut, 
- du kan gå när du håller oss i händerna, ena foten är lite lättare att styra än den andra😉
- du är helt och hållet högerhänt!
 
 
Du är en liten kille som vill kramas med oss, eller med dom flesta runt omkring dig. Du är en social liten bebis, en som sträcker armarna till folk runt omkring dig. Du älskar att busa med pappa, skiner upp som en sol när din älskade pappa kommer till dig! Signe är du däremot lite aktsam mot, det leks nämligen lite väl tufft med dig och mitt i ditt tuffa jag är du en försiktig liten kille, en som är rädd vid höga ljud och plötsliga rörelser. Du kan sitta länge och leka med dina leksaker, bara nån finns i synfältet. Du gillar att åka vagn och bil, men i början när du spänns fast blir du arg! 
 
 
Sover gör du dagtid i vagnen eller din spjälsäng, nattetid ibland några timmar i spjälsängen men för det mesta bredvid mamma eller pappa. Den här månaden har du ätit ofta på nätterna, så just nu försöker vi med att ge riktig mat vid kvällsmaten och sedan en välling med olja i innan vi går och lägger oss. Om vi har tur äter du då bara två gånger... (de andra målen är mjölkersättning).
 
Fina goa lille Abbe💖 Som vi älskar dig❣