Feber i paradiset

Det har blivit lite feber här hos oss på Malee. Började med Signe som hade över 39° igår men var feberfri idag. Nu ikväll slog den till på Abbe. Vi trodde att det var vätskebrist hos S men det förstår vi ju nu att det inte var. Igår hade vi en "hemmadag" med ac'n på; jag och Malva var dock på massage och så svalkade sig ju det varma feberbarnet i poolen emellanåt, åt pannkaka med nutella och drack vätskeersättnig. Inte helt fel ändå😉 Men massagen- sämsta massagen hitintills! Det var samma nivå som att få det av en 7-åring... Min nacke är riktigt stel så jag brukar gå på ett ställe som pressar rejält för att mjuka upp. Dit blir det imorgon igen! 
 
 
Men förutom feber så har vi haft det riktigt bra med luncher och middagar med grannarna. Äventyrsrundor runt ön i tuktuken, lite strandhäng och massage. Malva har tyvärr fått fälla lite "nya-vänskaps -tårar" då det var dags att krama kompisen hej då. Det var visst riktigt sorgligt. Men vi har lovat att de får träffas igen! Igår körde vi på drink-kväll här på terassen med andra grannar; det blev väldigt trevligt och sent in på natten...
 
 
 
 
Det känns så märkligt att vi snart är hemma. När jag satt med familjen i tuktuken idag, på väg hem efter ett besök hos elefanterna som barnen ville klappa på, samt en vända på en marknad i Saladan så slog det mig hur sorgligt det faktiskt känns att behöva lämna det här. Vi längtar självklart efter alla er därhemma, men det här klimatet lockar mig! Och havet- som jag älskar det! Jag har simmat ungefär fyra/fem dagar i veckan för att riktigt suga i mig havskänslan. Igår joggade jag barfota på stranden när solen gick ner. Så fantastiskt vackert!!! 
 
 
 

Vardagen här

Det är en månad sedan vi låste om oss i huset. Tänk att en månad kan ge en så mycket! Vi har kommit in i livet här och jag är faktiskt inte så sugen på att åka hem om 2,5 veckor, jag hade lätt kunnat stanna ett par månader till! 
 
 
Satt på en sunkig toalett idag när det slog mig hur vi håller på med alla renoveringsprojekt när det finns en hel värld att upptäcka ihop med våra barn. Kändes galet just i detta nuet. Men samtidigt gillar jag ju att hänga hemma också-och då vill jag ju ha det fint omkring mig...
 
Vi har besökt "animal wellfare", ett hem som tar hand om herrelösa hundar och katter här på ön, vaccinerar och försöker hitta nya hem till djuren. Vi har besökt en thailändsk skola där vi kikade in in i klassrummet med små träbänkar på rad. Läraren berättade att hon hade mellan 32 och 44 elever i årskurs 2's klassrum. Och thailändska barn satt inte stilla och var inte tysta berättade hon och skrattade. Vi har varit på lokal marknad, hängt lite med grannarna, gjort utflykter, gått på massage. Ja, livet snurrar på i snabb takt! 
 
 
 
 
Vi har hyrt en tuktuk som vi luffar fram på nu i en vecka, upptäcker utsiktsplatser och nya stränder. Första turen höll jag på att hoppa av i farten med Abbe i famnen, men nu känns det som att chauffören har koll på läget! Vi har hjälm på huvudet alla fem, vilket inte thailändarna har där dom far fram hela familjerna på sina moppar! Vi köpte en hjälm till Abbe på en marknad som kalls för "plast marknaden ", en superstor affär under en presenning där man kan hitta allt i plast.  Plus moppehjälmar. 
 
Igår hängde vi på en reaggeabar med livemusik. Sådant där som gör mig lycklig ända in i själen! Alla i familjen tyckte dock inte samma, men i dom lägena så kopplar jag bort tjuriga miner och gör så gott jag kan av att insupa feeling och jag lyckas ganska bra med det minsann🙈
 
  
Idag hängde jag med Abbe-bus när övriga familjemedlemmar var på massage, Abbe han gjorde så gott han kunde för att ge mig lite lyx i form av sand-peeling den tiden. Vi sprang i vågorna, solade, fick smaka på en babymango sur som en citron, Abbe var med i något skypesamtal med en japan, spelade fotboll med två fransmän och lekte tittut med en thailändsk kvinna. 
 
 
 
Vi har det helt enkelt väldigt bra här! Det tog lite längre tid med en 1-åring att landa bara, men hans galna jag som kikade fram de första två veckorna här har försvunnit; visst är det mycket vakt på honom, men han är sig mer lik nu igen så att vi hinner njuta och känna oss nöjda med att vi faktsikt genomförde de här knappa sju veckorna. Och Malva och Signe dom har hittat vänner att leka med och så finns det ju messanger så att vi kan ha kontakt med alla därhemma, M och S leker via messanger med sina bästisar😉Allt går att ordna! 

Bamboo bay och sjukhus

Frukost vid poolräcket och smörja in barn, packa badväskan för en dag på stranden, käka lunch på något trevligt ställe med havsutsikt, ligga i vattenbrynet och bli uppäten av sandloppor, simma bland vågorna och vakta Abbe, leka i vattnet med Malva och Signe, läsa lite bok och sova i solen.  Jomen livet här är ju ganska så fint, förutom sandlopporna som smaskat friskt på min rumpa och mina bröst... 
 
 
Häromdagen tog vi en flaktaxi ner till södra Koh Lanta för att hänga vid Bamboo Bay. Det blåste ganska så friskt så med vågorna in följde det med en stark ström utåt igen! Barnen tyckte att detta var galet roligt, Abbe han struttade ut i rasande fart, drogs ner under vattnet, lyftes upp av oss lika snabbt, han fräste litegrann och fortsatte sedan igen. Ingen rädsla alls!
 
 
 
På eftermiddagen började Malva att "stega" ut meter för att se hur mycket vattnet hade sjunkit på våra fem timmar där; för havet rör på sig galet mycket i o m tidvattnet. Efter en stund kommer hon och sätter sig hos oss, då har hon lite ont i händerna. Ytterliggare en stund efter börjar hon att gråta då det sticks och hon är stel i fingrarna, vi får inte röra hennes ena hand då det gör så ont... Jag är ganska så cool av mig i vanliga fall, men nu blev jag orolig på riktigt! Tog med henne till resturangen för att kolla med personalen där, de såg oroliga ut och pratade om tidvatten och att åka till doktorn.
 
I taxin påväg hem. Taxichauförren stannade bilden för att plocka några blad som han mulade ner innan han la det i Malvas hand. Hon tyckte att smärtan försvann av det! 
 
Det hela slutade med en kortisonspruta i rumpan och tabletter och salva med oss hem i några dagar. På sjukhuset pratade dom om kemikalier men personelen på stranden pratade om Jelly fish som blivit kvar i sanden efter tidvattnet. Vi vet bara att händerna blev bra och att inget mer svullnade under tiden!
 
Jag måste säga att läkarvården är fantastisk, dom är trevliga, lyssnar och ger snabb hjälp. Apoteken är mer som vårdcentraler, man går dit och berättar sina symptom och så berättar dom vad det är, hur man ska göra och vad man ska undvika. 
 
Thaifolket i allmänhet här är väldigt trevliga och öppensinnade, ler och hjälper till. Man möter väldigt få sura miner vilket gör att man själv går runt med ett smile på läpparna! 
 
Vi har tre veckor kvar här nu, två i huset och en på hotell. Vi vill åka runt lite mer på ön för att få se lite annat och så ska jag testa på thaiboxning innan vi lämnar huset. Jag tvivlar på att jag kommer att kunna röra mig sedan på grund av träningsvärk🙈