Att hinna vara trött som trebarnsmamma är inte så lätt

 
 
 
 
 
Det är de här tre som får mig att "skärpa till mig".
 
Det är en månad mellan fotona, sommar blev till höst. Jag har haft en galen tröttmånad; en månad som jag hunnit med feber, ögoninflammation, ond hals och pms. Inte samtidigt som tur är men varje vecka någonting. Jag vet inte om det är min räddning eller om det fördröjer alltihop, men att vara mamma till tre barn ger inte mycket chans till vila. Jag får kämpa på, sminka mig för att lura både mig själv och omgivningen, hämta, lämna, gå på uppvisningar, laga mat, tvätta, städa, vara en lugn och rolig mamma helt enkelt. En sådan som jag ju vill vara.
 
Att vara Tryggheten med stort T. En som alltid ställer upp och finns där för att lyssna när de vill prata.
 
Men de sista dagarna har jag mest bara legat ner- i soffan, på golvet, i sängen- jag känner mig så jäkla kraftlös! Jag hoppas på en bättre "fyra-veckors-period" som kommer nu. För det har varit tufft att leva efter mina egna förväntningar när kraften långt ifrån finns till alla måsten.
 
Men jag passade på att fota barnen nu i veckan när solen var framme, när den stod lagom långt ner och löven klädde världen i varmt sken❤ 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Att fota tre barn utan assistans är inte så smidigt med en tokig snart 2-åring (upptäckte också att han hade kissat igenom blöjan när jag tog upp han från vagnen, så blöjan hängde nere vid knäna...) Han var överallt och ingenstans, rev mossa från stenarna när han skulle sitta med systrarna på fällen, kastade sten från muren, gick balansgång över stenbumlingarna, skulle klättra i träden och bara busade genom att vara "stark", eller pussas och andas som en hund eller att "galenskratta". Ja, en riktig knasboll😂 Jag brukar ha med mig Danne så att han kan få dom att fokusera på samma ställe men nu jobbar han ju alla eftermiddagar och det gäller ju att "fånga ljuset" man vill åt!