Magen blir så glad av mat!, trugar jag med och hoppas att det funkar en vacker dag;)

Åhh, nu vill jag ha tillbaka den bärbara datorn så att jag kan lägga in lite bilder här;/ Lämnade den på lagning för alldeles för länge sedan!!! Jag orkar inte lägga ner tid på att lära mig hur man sparar en bild här, för vad jag än har testat så är dom tillbaka i första läget- liggandes på sidan, upp och ner eller för ljus/mörk. Nä, tack! Jag tröttnade tillslut...Helst skulle jag vilja ha en iphone så att jag kunde mobilblogga- men dom pengarna finns inte så jag får nöja mig med att vänta in den andra helt enkelt...

Ikväll ska vi på middag hos "halvåttagänget", alla andra småbarnsföräldrar har fixat barnvakt, vi hade tänkt att ta med Malva då hon sov borta förra helgen, men vi föll för grupptrycket och ringde mina föräldrar. Så det blir en barnfrikväll för oss med och en mormor/morfar helg för Malva. Visst är det skönt att kunna sitta ner och ta det lugnt och "vuxet" men oftast tycker jag att det är helt ok att ta med vårat lillhjärta... Men nu gör vi som dom andra helt enkelt- och får en hel natt utan att gå upp och göra välling till på köpet:)

Vi är nämligen tillbaka i vällingträsket här. Malva behöver ju tid på sig när hon äter, och så äter hon ju bara viss typ av mat: pasta i alla former, ägg- kokt som stekt, skinka, korv och köttbullar (till sin mammas stora förtret) och knäckemacka. Och lite hela tiden för hon inte har ro att äta en hel stor portion, och så någon välling då och då. Att äta fasst föda är ju helt nytt sedan två månader tillbaka (ja, en del barn börjar att äta när dom är fyra månader, jag vet...) men hon har ju inte varit någon ätartjej våran lilla höna helt enkelt! Har inte ens ätit bullar och kakor! Så att hon äter annat än välling nu är en storvinst för oss:) Men dagis kan ju självklart inte erbjuda konstant ätande- så alltså är hon superhungrig och blodsockret nere på minus när jag hämtar. Alldeles för trött för att äta när vi kommer hem så det blir välling, välling och välling. Och välling på natten för att kompensera det missade näringsinnehållet på dagarna... Den här månaden funkar det bra då hennes farmor och farfar fortfarande är i Sverige och kan hämta henne tidigare på dagarna, men vi vet ju att det kommer att komma dagar då både vi och mormor och morfar slutar sent och Malva kommer att vara på dagis tio timmar i sträck (kanske inte såå ofta, men ändå)...hon måste bli bättre på att äta mat helt enkelt! Så det är hårdträning nu med utspädda vällingar och prat om att magen blir så glad när den får mat och benen orkar hoppa och springa och ja, hela racet kör vi. Förutom att dra in vällingen helt som kanske verkar mest effektfullt. Men då äter hon inte alls, blir bara trött och ledsen. Tro mig, vi har försökt! Men idag är en bra dag, hon har ätit två ägg och en halv korv och säkert fem pastapennor och en halv knäckemacka;) Haha- jaja, hon kommer ju att äta annat hon med en vacker dag;) Vi mätte henne innan, hela 89 centimeter över marken är hon nu- stor tjej poängterar hon stolt! På tisdag blir det till att ta en vända till stan för att köpa nya byxor och tröjor till henne- har mest 86 kläder i garderoben vilka hon växt ur nu! Kuligt kuligt att fylla på där nu efter en grov utrensning igår!

"Ja ä äscht!" sa hon igår. "Va??" svarade jag för att kontrollera att jag hört rätt. "Ja ä Bäscht!" sa hon igen. "Säger pappa." Självförtroendet är på topp minsann:)

Kategori:

Kvalitetstiden/Gränssättningens vara eller icke vara?!

I en kombination av att pratet har bubblat igång hos lillhjärtat och att vi inte har all tid tillsammans längre så kan hon linda mig runt sitt lillfinger lätt som en plätt! Det räcker att hon säger "mamma däsa bok mig" (och sedan ett stort smile på det) "mamma då ut med mig" (smile) "schmaka mammas xxx" (smile) "mamma hunga ajja buff mig"(smile) Ja, ni fattar nog hur det ser ut;) Inte likt mig. Visst är jag en väldigt inlyssnande och känslig förälder, men jag tycker ändå att jag har sagt ifrån mycket mer än vad jag gör just nu!

Och i samband med jobb och dagis har ett nytt begrepp infunnit sig som leder till ännu mer "lillfingerkontroll": Kvaltitetstid. Vilket resulterat i att all min tid från att vi möts på dagen/eftermiddagen till att hon somnar på kvällen går åt till att umgås på golvet! Jag hinner inget annat! Isåfall är det med en liten lillstrumpa som drar i mig och kräver att jag ska "deka" med henne... Idag var jag och hämtade henne hos min mamma, därifrån ut i vintervädret för att gå till lekparken, leka affär och analysera fotspår, in i badet (där även jag kröp ner i slutändan) sedan var det till att bygga torn, läsa bok, spela spel, titta på Emil i Lönneberga på tv och sjunga godnatt sång- om och om igen, tills jag fick gå därifrån för att hon bara sjunger med och nattar alla djuren. Jag anar att hon somnat nu när det tystnat:)

Och självklart har detta lett till ett mer "krävande" litet hjärta. Det var lättare när all tid i världen fanns att vara med henne, för då blev det ett vanligt hemmaliv med matlagning, städ och tvätt, prata telefon, utflykter och att  kunna sitta bredvid henne i soffan och greja på datorn och hon var nöjd med det helt enkelt! Det är hon alltså inte längre... Jag tar helst inte alla konflikter som uppstår nu då jag inte vill bråka med henne i onödan, innan fanns det ju tid till att både bråka och vara vänner helt enkelt! Sedan är det inte lika mycket trots och "sätta sig på tvären" situationer som det var för ett halvårsedan heller- kanske för att hon är ganska tidig i sitt känsloliv eller att jag hade tiden och orken till att sätta mycket gränser då så att det helt enkelt inte behövs just nu?! Malva testade mig mycket mer än hennes jämnåriga kamrater förra våren och i somras, nu är det inte lika mycket- visst blir hon sur och arg på mig, men då slänger hon sig en stund på golvet och visar tydligt att hon blev arg. Men sedan är det bra och hon sätter sig i mitt knä en stund! Jag vet inte hur det kommer sig och det är ju sådant som man aldrig får veta- barn är ju olika helt enkelt!

Men jag funderar på det här med att man (för antar att det inte bara är jag som känner såhär?) inte orkar ta alla konflikter (=gränssättningar). Att man helt enkelt väljer att inte ta striderna som våra föräldrar och deras föräldrar i sin tur har tagit, för man orkar och vill inte göra det den lilla tid man träffar sitt barn helt enkelt. Vad händer i framtiden?? Eller är det det vi ser nu i skolan? För nu är det ändå en generation som "växt upp" på förskolorna utan föräldrar som sätter gränser i den mån man faktiskt gör när man har dom på heltid. Nu går dom på högstadiet och det är nu man läser om hur vissa slår på sina lärare och när den vuxne säger ifrån så polisanmäls det av barnet... Fostrar (eller ickefostrar) vi det till att barnen blir en odräglig individ i slutändan?? Bara lite funderingar jag har nu när jag ser att mitt sätt gentemot lillstrumpan förändrats. Jag ska försöka jobba med det. Men hon är ju bara så försbaskat söt och underbar;)

Kategori:

Liknande inlägg

Sportlovet som försvann...

"Mamma, om! Måschte se haj!" Lillstrumpan drog mig och moster igenom hela första delen av Universeum i rasande fart- det var bara hajarna som hägrade i hennes tankegång:) Väl framme hos hajarna fortsatte hon "Måschte se haj mamma, om!" "Men stumpan, hajarna är ju här!" "Nej mamma, se haj! Mamma om! Om nu mamma!" argare och argare blev hon, tårarna sprutade och hon blev mer och mer upprörd... Det här med haj hade hon antagligen missuppfattat totalt... när jag tillslut lugnade ner henne och förklarade att detta var hajarna så var hon inte speciellt intresserad längre! När vi har läst om hajarna i hennes böcker har hon nog inte förstått att det är fiskar som är instängda i vatten, som man inte kan klappa eller ta på- så stor besvikelse alltså! Jag som var så peppad, och Malva som var så peppad och så slutade det så här;) Men aporna och fåglarna var mer intressanta som tur var-men nu får det nog dröja med universeum tills hon är lite äldre och kan njuta lite mer utav det istället för att hela tiden vilja vidare;) Nöjdast var hon trots allt när vi tog en fikapaus och det var barn som sprang omkring;)

Men igår var vi ute och lekte haj minsann;) Leken går ut på att hajarna tar henne hela tiden, så snabbt som attan klättrade hon upp på högsta snövallarna utanför vårat hus med tindrande ögon över uppspeltheten över den roliga "ta leken" Haha- tokiga unge! Hon har fått sådan fantasi- hon vill "deka" hela tiden, sova hinner hon knappt längre på dagarna, nu det sista har hon slocknat i mitt knä under en kort paus, för annars är det lek som är livet;)

Jag är faktiskt själv hemma just nu, Danne jobbar och Lillhjärtat har sovit hos mormor och morfar inatt! Vi var på 30-årsfest igårkväll så efter 20-årskalaset som vi först var på fick Malva följa med mina föräldrar hem:) Jag pratade med en lycklig mamma/mormor som myste med sitt lilla älsklingsbarnbarn innan- privilegium att vara enda barnbarnet och kunna titulera sig som storfavoriten;)-  och hon tyckte inte alls att jag skulle skynda mig för att hämta hem henne;) Så jag har ägnat hela förmiddagen åt att planera morgondagens lektioner, röja hemma och tömma tvättkorgen- välbehövligt! Hela den här veckan har gått så himla snabbt! Jag säger som Lisabeth när Madicken hoppar ner för taket "det var fasligt vad det gick fort!" Vi firade ju in lovet med en sjukling, sedan bar det ju av till Göteborg och syster några dagar, kaminkoll och omplanering i renoveringstankar -blir inget loft och högt i tak. Just nu. Istället blir det att måla om huset och fixa altanen som "gått sönder" nu under vintern (bjälkar som gått av, fönsterruta som kraschat...) och andra måsten- men kamin blir det iallafall. Och fredagen ägnade jag åt att mysa med Malva i våran ensamhet -jag fullkomligt älskar såna dagar! Ja, hela veckan har alltså bara rusat iväg...

Malva hon är ledig ända till torsdag hon, först med pappa som jobbat hela helgen och sen med mormor som är ledig på onsdagarna. Jag har vart rädd, eller är nog fortfarande, att det blir lite för lite dagistid nu i början för att hon ska känna sig trygg där...Denna veckan går hon mellan 11-16.45 på torsdag och mellan 9-14 på fredag. Men det verkar ju funka fint ändå då vi har en lilskrutt som tar frökens hand och glömmer att pussa och krama hejdå när hon väl är där;) Älskade fina skatt, hon är bäst hon♥

(Våran bärbara dator är på lagning, och jag kan inte redigerarprogrammen för fotona på gamla datorn... kan inte ens vända på dom så bilder får helt enkelt kompleteras när vi får hem den;))