tio månader

Tänk att det nu är tio månader sedan jag låg med en alldeles ny liten Signebebis vid mitt bröst. Tio månader och som vanligt blir jag helt nostalgisk varje månad den 22, lyssnar på Ulf Lundells högtryck som vi hade på under förlossningen och känner förväntan jag hade under värkarbetet här hemma. Det är stort att få ett nytt barn till familjen, lika stort som att få första barnet! Och att den där kärleken fördubblas stämmer så in i norden bra- för visst sprängs hjärtat av kärlek ännu en gång. Älskade Signe!
 
                     1 dag gammal
 
För vi har den busigaste charmknutten som finns! Ofta lallar du omkring med något klädesplagg över huvud och ögon så att du ser ut som en liten rumpnisse i Ronjas skogar, söker upp bus gör du genom att rynka på din lilla näsa, du skrattar galet mycket så att vi får se dina fem små gaddar när Malva skojar med dig och du sätter dig i lära-gå-vagnen för att vi ska köra dig i den. Bus-unge!
 
 
Tio månader senare är du ute och går med storasyster
 
Du går mest hela tiden, snabbt går det med! Du klättrar upp och ner i soffan som om du aldrig gjort annat, du öppnar lådor och dörrar som står på glänt- men klämmer dig tyvärr ganska ofta med... Du är en galet glad och busig bebis med ett sydländskt temperament! Du tar i med dom högsta tonarterna som finns när du inte får som du vill, samtidigt spänner du dina små händer så att du kan ta i ordentligt i ditt frustrationsskrik! Du äter fortfarande det mesta; det som ratas är ananas och pannkaka. Du både matas och äter själv sådär var tredje timma under dagen, med en välling under dina nattimmar. Nu sover du elva timmar nattetid och två och en halv timme under dagen, i två sovpass.
 
Din mammighet börjar att gå över, det är nu ok att vara i andras knä än i mitt, ibland. Men du är fortfarande väldigt mammig och blyg för folk du inte känner, men det går bra om man inte ger dig en massa uppmärksamhet, att du får vara en i mängden- helst bland barn för då är du galet nöjd! Du älskar att bada, därför gör du det nästan varje kväll. När vattnet börjar att skölja blir du väldigt frustrerad om du inte får hoppa i på en gång! Men att få vatten på huvudet är inte lika kul. Du kan säga mamma, pappa, Maoa (Malva), att (katt), ack (tack), aj och ej (hej) och så skakar du på huvudet när du inte vill ha mer mat. Skaka på huvudet är annars ett av dina partytrick;-) Men mest låter det "eh eh eh" och "öh öh öh" när du vill visa något för oss. Du är morgonpigg och kvällstrött, så du brukar tacka för dig strax efter åtta och vakna upp på ett strålande humör runt sju. Du sover ganska bra på nätterna nu, med vissa undantagsperioder.
 
Just nu väger du 9,5 kg uppdelade på 73 cm.
 
 
 
             En busig och glad Signe
 
 
           En Signe som eldar upp sig...
 
Och ja, du har en underbar frisyr;)
 

Vällingbarn, matbarn, viljestark eller hetsig? Mina små är ganska så olika minsann

Jag har fått en av varje. Storasyster hon var vällingbarn utan dess like, hon levde i princip med en vällingflaska hängande ur mungipan väldigt länge! Och när vi kämpat med att sluta nattamma (jag var hennes napp dygnet runt i sex månader) så byttes det ut mot välling på natten. Fyra stycken, alltså varannan timma slukade hon en nattvälling i ett års tid... Så har vi lillasyster nu då. Hon kan mycket väl rata vällingen fast jag vet att hon är hungrig. Men då är inte hon sugen på att suga i sig födan utan hon vill hellre sitta vid bordet och sluka macka eller yoghurt med kuddar i. I några veckor nu har jag dock kunnat mata i henne en när jag ska gå och sova, sedan har det inte varit något mer "mat" under nattimmarna. Väldigt praktiskt och mycket ovanligt för oss då vi förknippar att nätter är kaos när man har en bebis! Visst, jag stoppar i nappen då och då- men att slippa gå upp är ju rena lyxen! Men nu då? Nu vaknar hon och blir pigg av den där vällingen?! Så några kvällar de senaste dagarna har hon istället varit vaken mellan 23-01 tiden... Så inatt insåg jag att vi måste ta några nätter nu med välling (en tunn sådan) mitt under natten för att få henne att klara sig sina tio nattimmar utan att äta. Ännu ovanligare för oss!
 
Malva i två-årsåldern med sin "nenne"
 
Signe äter mat vid fyra-fem månaders ålder...
 
Det är mycket som skiljer sig mellan dessa små systrar åt. Först och främst är dom inte lika. Malva är en kopia av mig som barn och Signe är en kopia av Danne som bebis. Men dom har fått min mun båda två och Dannes ögonfärg. Men ögonform, ansiktsform, näsa och haka skiljer sig radikalt! Sedan att Malva var en mycket tjockare bebis kan ju bero på att hon levde med mig som dropp- åt alltså konstant! Det här med födan; hjälp vad olika! Malva hon gillade bara bröstmjölk och välling. Inget intresse ALLS för något annat, stoppade överhuvudtaget aldrig något i munnen- vare sig mat eller smågrejer (låter nog konstigt för någon som har ett barn med "normalt" födointag, men Malva har liksom ingen överlevnadsinstinkt i att äta. Jag har fått sitta bredvid när hon var tre och guida henne i att man tuggar, sväljer, dricker, äter, tuggar, sväljer, dricker, äter... Och att få i henne samma mat som vi, nä, bara att glömma. Vi får vara glada om hon äter sina rätter som hon tycker om- frustrerande? JA! Det enda som har varit bra med detta är att hon heller inte ätit bullar, kakor, godis och andra sötsaker som de flesta barn gillar). Signe hon äter allt. Förutom annanas. Hon stoppar även allt i munnen. Så nu har hon börjat med att skaka på huvudet när jag lägger min hand under hennes mun, hon vill ha kvar sin sten eller vad det nu är hon har fyndat i hallen...
 
Malva hon var envis som en gammal get redan som bebis. Det gick inte att "styra henne" eller bestämma över henne. Ville hon inte sitta i bilbarnstolen så skrek hon tills vi var framme för att visa detta. Ville hon amma på natten så gav hon sig inte förren hon fick göra det. Det tog en vecka med nattamningsavänjningen. En vecka av gråt och skrik och en galet hes bebis. Med Signe tog det en natt. Och då var det jag som hade henne för att Danne var i Göteborg just då jag bestämde mig för att jag inte ville vara levande napp igen. En natt, sedan gick det bra med välling och napp. Malva totalvägrade nappen. Signe gav sig tillslut. Jag vet inte hur många olika slags nappar jag testade, vi var i Tjeckien när hon var sju månader- då hittade jag en bröstvårtsliknande napp som jag trodde på. Då var hon sju månader och jag hade fortfarande inte gett upp så ja, envisheten har hon fått från mig... Signe är mer temperamentsfull. Från Danne. Så en av varje var det ja. Hon hetsar upp sig utan dess like, kastar sig på golvet om hon inte får som hon vill, men det går över ganska snabbt med. Malva var/är en njutare. Ville gärna gosa hud mot hud. Var väldigt nöjd i våra knän och tyckte att det gick lika bra att gosa med mig som med mormor/morfar/farmor/farfar. Signe är väldigt mammig. Fast hon träffar mina föräldrar flera gånger i veckan är det först nu som hon flirtar och kan gosa lite med dom. Ibland.
 
Malva hon är morgontrött och kvällspigg. Vi sov till tio-elva på hennes bebistid. Signe hon vaknar helst innan sju. och somnar helst runt åtta, nio. Malva var uppe till tio elva. Malva sov fler timmar än vad Signe gör, men så mycket sämre! Hon var beroende av att vara nära, som den njutningsmänniska hon är, så hon sov bara PÅ MIG, vare sig det var dag eller natt. Därav startade jag bloggen då jag var tvungen att kunna göra något konstruktivt undet timmarna jag hade en sovande bebis på mig... Signe hon somnar ju själv i vagnen på dagarna- inte alltid men ofta. Hon sover i sin spjälsäng på kvällarna (Malvas oanvända alltså. Inte en endaste timma har hon sovit i den...)
 
Ja, vi har alltså fått två helt olika små individer att vara föräldrar åt. Spänannde;)
 
Malva 5,5 månad
 
Signe 5,5 månad
 
  

Liknande inlägg

bvc besök

"Då bokar jag in nästa besök om två månader, då närmar sig hennes ett-årsdag med". Men stopp där! Vad hände nu? Ett år? Min lilla plutt? Eh, nej det kan inte vara möjligt?! Ett år!!! Nä, fy sjutton rent ut sagt! Vad hände den här gången? Visst, jag har hört folk säga att "tiden bara rusar iväg, särskilt med numero två". Min bebis, hon som går, busar och käkar mat. Visst, hon känns som ett redan nu; hon är ju försigkommen till max. Men i mitt hjärta är hon bara min lilla pluttbebis.
 
Så nu njuter jag av att hon är nio månader- och julen får gärna dröja så att hon är nio månader länge!