Full rulle och framtidskänslor

Vi hade en sådan där sommar framför oss utan så värst mycket planer, men ändå känns det som att vi gjort mer än på länge. Så nu längtar den här hemmaräven efter lite kravlöst hemmahäng! Det är ju bara roligheter och egna påhitt, men det förhindrar ju inte att man blir trött som trebarnsmamma! Danne kör tjejerna till deras farmor, dom ska sova över, medan jag har satt Abbe framför Nicke Nyfiken. Nu får det bli några dagar hemma så att vi hinner vila upp lite igen...
 
För den här veckan har det hunnits med både Jönköpingshäng tillsammans med V; en sådan där dag med lunch och shopping utan man och barn. En riktig tjejdag! Sedan avslutade vi den med grill tillsammans med hela familjerna så det jämnade ut sig.
 
Igår körde vi tur och retur till Falkenberg; heldag på stranden där vi satt kvar tills kvällsmaten var intagen innan vi drog hem igen. En fantastisk dag för en havsälskande person❤ 
 
 
Idag packade vi badväskan igen och tåg med båten till Baskarp/Vättern där vi hängde med mina föräldrar och Dannes ena brorsa och mamma, men det var lite väl blåsigt för att ens doppa sig.
 
 
Ja, alltså tre av fyra dagar, och det pallar jag inte riktigt märker jag😫Jag har tänkt mycket på framtiden det sista, det blir väl automatiskt så när man känner att ens lille bebi börjar bli ett litet barn. Och han är ju vår sista lillplutt❤ Så, när vi helt plötsligt inte har en graviditet till att planera in börjar mina tankar om framtiden att snurra. Och inte så mycket "vad vill jag nu?" utan mer "vad känner jag nu?". Jag har ju velat ha en bebis sedan jag var 15, men nu känner jag att det ska bli skönt att veta att det börjar en annan era i våra liv. Att vi hädanefter kommer att ha tre barn och ingen graviditet/ vakennätter/extrem trötthet framför oss. Att vi kan planera mer "äventyrs-semestrar", att vi blir "friare", både som par men även som individer. Visst har vi några småbarnsår kvar, men av erfarenhet går det ju snabbt! Både sorgligt men som sagt, skönt. Det trodde jag inte att jag skulle tycka!
 
Men tre fantastiska barn, det är inte illa pinkat😘
 
 

Räcka till

Måndag. Signe är feberfri sedan igår men får stanna hemma idag också då hon var flåsig och hade kass kondis igår när vi lekte datten. Fem dagars feber tar på krafterna.
 
 
Malva saknar mig, säger hon. Hon tycker att så fort hon kramas så kommer båda syskonen och "tar" mig från henne. Hon är så stor på dagarna då det är skola, scouter, dans, hajk, sovas över och konstant lek. Hon tar avstånd från oss dagtid men blir liten, bråkig och kaxig på kvällarna och då blir jag dominant mot henne när hon nog egentligen bara behöver extra mycket kärlek. Igår drog hon det vanliga strået om hur synd det är om henne och över vilket bra liv systern har. Hon är svartsjuk som person och jag blir galen av det-  vilket hon vet... Vi blir inte bra med varandra när vi är trötta helt enkelt! Så imorse blev det kompensation med extra mys till frukost och en inplanerad mamma-Malva-dag💜    
 
Så då måste det nog planeras in en mamma-Signe-dag också. Jag har tre mamma-grisar just nu och det är inte lätt att räcka till. Abbe tar ju vad han behöver och då är det svartsjuka systrar till övers.
 
Men, förutom räcker-inte-till-känslan har vi har haft en riktigt skön helg med träsgårdsjobb, bokläsning och promenader. Solen har värmt och löven skiftar färg. Det är fint. Både värmen och färgerna. Jag tycker att de flesta timmarna är väldans bra, men så blir det bråk och ledsna miner och då vänder det upp och ner på känslorna en stund- det bottnar ju i att jag vill vara lika mycket mamma till åttaåringen som till den som är åtta månader. Och det är svårt. 

Liknande inlägg

Vem är jag?

Höst. Ja, så känns det minsann. Vore det inte för vetskapen att det hägrar sex veckor i solen i vinter så vette sjutton hur jag hade tacklat den här sommarens vädergudar? Säkert med en käftsmäll elller åtminstone med en lavett...
 
Barnen går varandra på nerverna känns det som, klättrar på väggarna och tävlar om min uppmärksamhet; tittar jag på den ena i sju sekunder så måste jag göra samma med andra. Får den andra en mening mer prat vid läggning så måste den ena ha det med.
 
Teateraporna som varvar från bästa vänner till värsta rivalerna från ena sekunden till den andra.
 
Det är lite så att jag längtar efter att skolan drar igång igen, och så hoppas jag på att S vill till förskolan då hon har galet mycket spring och prat i kroppen. Men det har varit en oro för henne under sommaren så jag har sagt att jag ska vara med första dagen och sedan får hon bestämma om hon vill dit eller inte. Jag tjatar inte på mitt barn att hon måste vara där när jag är hemma,  möjligtvis att jag lockar och pockar att det är roligt att vara där... Men att dag efter dag lämna ett stycke gråtigt barn för att gå hem med syskon. Nä. Det tror jag inte gynnar dom i längden.
 
Kära lilla barn. Hur ska jag tänka?
 
Sedan får jag väl se hur det blir, om min egen ork pallar att ha hemma denna energiska 4,5-åring som pratar om ditten och datten alldeles konstant, en som bokstavligen klättrar runt här hemma på dörrkarmar och bänkar, en som hela tiden vill göra någonting för att hon inte har ro att sitta still mer än några sekunder i sträck, en som tar hårt i lillebror då hon är så "stark".
 
Just nu är det svårt att tillgodose alla tre barnens behov. Dom vill och behöver så olika. Abbe har börjat att ta några krypsteg, blir galet frustrerad när han inte kan allt han vill. Mitt i så är han en riktig liten flirt- bus-bebis. Malva kör sitt eget race, superstor med vänner men plutteliten hemma med oss. Signe hon stampar i golvet och vrålar över frustration att inte vara lika stor som Malva men ändå inte så liten som lillebror. Vad är hennes roll liksom? Men skriver bokstäver och målar porträtt på löpande band gör hon.
Stortjejen som sitter uppe sent och läser böcker.
 
Hoppas att det går över snart den här "vem-är-jag-perioden". För jag vänder och vrider sönder nacken just nu i hur jag ska bemöta och vara emot dom!