Tillbakalängt och carpe diem

 
Det känns som väldigt längesedan, det är svårt att greppa att vi gjorde det jag drömde om så länge! Att vi tog våra småttingar på en långresa, att vi hyrde ett hus och till och med en tuktuk att ta oss fram på, att vi käkade melon på en strand i asien istället för att snyta snoriga näsor i ett kallt Sverige i vabruari. Så lyckligt lottade att vi kunde erbjuda våra barn detta- och oss själva! Och att vi fick dit familj som vi kunde hänga med, snorkla, käka thaimat på en varm strand i solnedgång tillsammans med. Att vi fick lära känna nya människor som vi även träffat i Sverige, att barnen själva beställde "a pancake with nutella please" av Ma i pannkaksståndet på väg hem från stranden. Idag har jag gottat mig i mina instabilder från våran Thailandresa i våras. Det är tur att man fotograferar för annars hade man ju glömt mycket. Och filmer! Tänk att få ha kvar allting man får uppleva så att man får uppleva det igen, det förstärker ju känslorna väldigt länge och mycket😎
 
Det är likadant med fotona och filmerna från barnens uppväxt - utan fotona hade man ju glömt hur de såg ut, utan filmer hade man glömt hur de pratade-mina barn kommer att ha mängder att gå igenom när dom är stora 😉
 
En guldgruva helt enkelt! 
 
Jag som blev lite sentimental efter förra helgens "nära-döden-känsla" har njutit av att titta på foton i några dagar nu, vad jag har fått uppleva de sista tio åren, hur barnen har växt och förändrats❤ Hur små dom har varit och hur små jag kommer att tycka att dom är idag om jag blickar framåt tre år. Mina tre små hjärtan. Jag är så tacksam att jag får vara deras mamma! 
 
 
Idag hade jag och Signe picknick på gräsmattan när hon kom hem från skolan. Abbe lekte i lekstugan och Malva var på dansträning. Solen sken och värmde till och med lite grann. Jag ska njuta av att få vara med dom så mycket jag bara kan! 

Kiropraktor och massage

Förvridningar i kotorna och en muskelbristning. Kotorna fixade kiropraktorn till på en gång men bristningen kommer att göra ont tills den är bättre om några dagar. Det låter så fånigt men det gör riktigt ont! Vankat av och an inatt, pustar och stånkar och smågråter av smärta. Jag får inte lyfta tunga grejer, inklusive barn, och träningen får jag skjuta på ett par veckor... 
 
Jag som gick på så många massager i Thailand för att mjuka upp min stela nacke och rygg och så blev det ändå såhär. Hårda sängar och knepig ställning under resan, och så en snedvridning på det så var det inte så konstigt alls menade kiropraktorn. 
 
Två till som somnade under massagen❤
 
Vi betalade 90 kronor i snitt för en timmes massage, så ja, det blev en del sådana. En riktig vardaxlyx att knalla iväg på sandstranden för att lägga sig och få massage med vågskvalpet i periferin. Sådär så att jag somnade till och vaknade av att salivet rann från mungipan när dom viskande sa "you can turn aroound madaaame " . 
 
Nu gör varje "turn aroound" väldigt ont för madaaame. Himla tur att Dannes lediga vecka inföll just nu. 
 
 

Liknande inlägg

Feber i paradiset

Det har blivit lite feber här hos oss på Malee. Började med Signe som hade över 39° igår men var feberfri idag. Nu ikväll slog den till på Abbe. Vi trodde att det var vätskebrist hos S men det förstår vi ju nu att det inte var. Igår hade vi en "hemmadag" med ac'n på; jag och Malva var dock på massage och så svalkade sig ju det varma feberbarnet i poolen emellanåt, åt pannkaka med nutella och drack vätskeersättnig. Inte helt fel ändå😉 Men massagen- sämsta massagen hitintills! Det var samma nivå som att få det av en 7-åring... Min nacke är riktigt stel så jag brukar gå på ett ställe som pressar rejält för att mjuka upp. Dit blir det imorgon igen! 
 
 
Men förutom feber så har vi haft det riktigt bra med luncher och middagar med grannarna. Äventyrsrundor runt ön i tuktuken, lite strandhäng och massage. Malva har tyvärr fått fälla lite "nya-vänskaps -tårar" då det var dags att krama kompisen hej då. Det var visst riktigt sorgligt. Men vi har lovat att de får träffas igen! Igår körde vi på drink-kväll här på terassen med andra grannar; det blev väldigt trevligt och sent in på natten...
 
 
 
 
Det känns så märkligt att vi snart är hemma. När jag satt med familjen i tuktuken idag, på väg hem efter ett besök hos elefanterna som barnen ville klappa på, samt en vända på en marknad i Saladan så slog det mig hur sorgligt det faktiskt känns att behöva lämna det här. Vi längtar självklart efter alla er därhemma, men det här klimatet lockar mig! Och havet- som jag älskar det! Jag har simmat ungefär fyra/fem dagar i veckan för att riktigt suga i mig havskänslan. Igår joggade jag barfota på stranden när solen gick ner. Så fantastiskt vackert!!!