Semestern och om "att- komma -tillbaka"

Våran "Vimmerby-semester" slutade på stranden i Baskarp. I onsdags packade vi in oss i bilarna för att avsluta semestern med familjen Z hemma hos oss, grillade och drack vin på våran mysiga altan med tända ljus, musik och färgade lampslingor. Barnen sov och vi hängde där till sent in på natten. Så himla mysigt att hinna vara med vänner som man sällan träffar då milen är alldeles för många emellan.
 
ALV var lika fantastiskt som alltid. Vädret däremot var creepy. Mitt under Madicken-teatern svartnade himlen, det började att blåsa så att löven virvlade omkring som om det vore mörka hösten och sedan öppnade himlen sig mitt i att det var 27 grader varmt. 
Alla nio i körsbärsdalen.
 
Tripp, Trapp & Trull som lekt från morgon till kväll.
 
Det har varit en semester med full fart, både den här ovanför men hela semestern i allmänhet. Vi brukar hänga mycket hemma men den här semestern har vi varit väldigt uppbokade! Efter detta året som jag haft är jag ganska imponerad av mig själv att jag ändå rett ut det hela, känner mig dock astrött nu och ser fram emot att ha det "oplanerat" igen. Och att samla kraft på ett annat plan än vad semestern har gett.
 
💖
 
Men det är ändå otroligt att det finns medicin som gör att en människa kan gå från att vara ett vrak till att fungera normalt. För fem månader sedan orkade jag inte gå till bvc och väga min enmånaders lilla bebis. Jag kände mig så kass, men jag var totalt tom på energi, jag kunde inte sluta att gråta den dagen och ville bara ligga platt på golvet. Det gick bara inte att ta sig iväg. Jag hade sovit 12-15 timmar per dygn de senaste två veckorna men blev bara tröttare och tröttare. Jag förstod att jag inte skulle reda ut trebarnslivet, tänkte att Danne får gå hem på föräldraledighet och jag skulle sjukskrivas. Det var min enda lösning. Jag skämdes så in i över hela situationen som jag befann mig i. Men den dagen fick Danne åka ensam ner till vägningen, vad skulle folk säga? Jag var helt rödgråten när min mamma kom till mig, jag kände mig så misslyckad! Det var hon som tyckte att jag skulle testa den medicinen jag idag äter, vilket jag då hade hört sällan hjälpte vid utmattning så det var med stor tvekan jag tog första tabletten.
 
Men det var den dagen jag började med min medicin, trots att jag själv tvekade, vilket även min doktor gjorde. Men efter två fruktansvärda veckor innan min hjärna tog sig an seratoninet, med yrsel utan dess like, en trötthet som inte var av denna värld, synbortfall på nära håll så att jag inte såg min bebis när vi myste, sömnrubbningar och migränhuvudvärk så vände det! 
 
Den här lilla godingen har fått bli både mammas och pappas, på ett helt annat sätt än sina systrar som hängde ihop med bara mamma... Vilken lycka för både Danne och Abbe. Mina fina killar. 
 
Och nu är jag nog mig själv igen. Men en som jag måste vårda ömt och vara rädd om. Men en som velat hålla igång hela semestern, älskat att ha alla vänner omkring familjen, njutit av sena vinkvällar (eller iallafall ett glas vin, det är mer sanningsenligt-jag har ju en liten fin bebis att mata hela nätterna). Visst, jag behöver sova, jag behöver sömn och andningspauser mycket mer än innan kraschen, men ändå.
 
Vilken tur att jag har er💖 
 
Drygt ett år senare är jag tillbaka.
 
Känns så himla fint.
 

Minisemester

Då var vi hemma igen efter två fina dagar i Landskrona och Helsingør. Med högtryck följer det dagar på stranden och sjön för våran del, innan vi ska packa med oss husvagnen till Astrid Lindgrens värld och vidare till havet för mer campingliv nu med familjen Z.
 
Just nu är det nattning av barn, Abbe har somnat i famnen och tjejerna sprattlar av sig de sista myrorna i sängen.... Vi har haft lässtund på våran floatingbed, så himla mysigt!
 
 
Det var så najs att träffa storebror och lillebror med familjer, landade lite senare än vad vi tänkt i Landskrona, men väl där hann vi med att umgås intensivt och trevligt! Dagen efter hängde vi med Johannes på färjan för en dag i Helsingør!
 
 
 

Liknande inlägg

Fullerullirullrull

Det blev paus. Här alltså, för "här" drog vi igång projekt uterum fast att vi skulle skippa allt sådant på semestern. Så denna regniga vecka har vi slipat och målat, sågat och hamrat, samtidigt som vi utnyttjat kvällarna till annat. När det har varit Dannes sovmorgnar har jag passat på att träna: två cirkelpass, ett tabatapass och en löprunda på 5.5 km. Jag har sett "Livet efter dig " på bio, mycket bra gråtfilm att se tillsammans ett gäng tjejer. Vi har åkt båt och hängt vid Stråken, vart på middag hos goda vänner och idag har vi byggt klart ett bord intill poolen. Jag tänker mig att jag ska ställa en vacker paraplydrink där när jag badar; men skulle tro att det mest blir saftglas och solskyddsfaktor 50. 
 
Imon packar vi väskorna för att åka till mina brorsor med familjer i Landskrona, på onsdag ska vi följa med storebror kapten när han kör färjan till Danmark. Tjejerna är eld och lågor! 
 
 
Abbe är sex månader idag. Har tänkt tillbaka mycket på förlossning och den första tiden. Tänk så snabbt det har gått men ändå känns det som en evigheter sedan... Livet med bebis i ett nötskal.