Curlandet

Ok,  curlandet.  
 
Jag känner att jag har nått peaken på att serva barnen nu. För att inte curla barn så krävs ganska mycket tjat, jag både avskyr tjat och är alldeles för trött för att orka med det. Det kanske inte behövs med alla barn, för här skiljer det på äldsta och mellan hur mycket de sköter per automatik, Malva glider gärna på räkmattan i att få mackan bredd, väskan packad, kläderna framplockade. Lillasyster har skött detta ganska bra själv, för att hon vill men nu det sista har även hon blivit tankspridd och "glömsk" och det är där jag börjar att "göra åt dom". Tänker att det är mysigt att få macka och varm O'boy i soffan en kall vinterkväll (då slipper jag att tjata på att dom ska avbryta det dom gör för att hälla upp sin filmjölk och flingor som är framdukade i köket), att få upp kläderna i sängen när man är trött på morgonen (slipper jag att tjata på att dom ska klä på sig istället för att hänga i soffan), att någon packar upp ens blöta gympahandduk ur väskan (slipper jag tjata om att det ska läggas i tvättkorgen) etc etc. för det räcker inte att säga detta en gång, mer åtta gånger till den ena och fem till den andra och så kan man dividera detta med alla grejer som behöver fixas under dagen för att förstå tjatnivån som det hela eskalerar i... Och visst, att få allt fixat är ju för dom där två prinsessorna hur smidigt som helst, dom får en egen tjänare men för tjänaren ifråga är det bara ett evigt servande! Som lätt utnyttjas av dom där barnen...
 
Häromkvällen brast tålamodet, tack och lov, när den ena skriker att jag är världens sämsta mamma  för femtielfte gången den här veckam för att jag inte flätar hennes hår sent på kvällen (don't ask me)...
 
Samtidigt höll jag på att packa upp hennes gympaväska.
 
Då jädrar😈 
 
Så, nu är det uppskrivet på deras veckoschema vad som gäller, från att duscha till att packa ner läxorna. Och detta ska ske utan tjat på grund av den "allergin". Jag ska inte behöva tjata på att läxorna ska göras, jag ska inte behöva tjata på morgonen att dom ska äta upp mackan/filen eller att dom ska borsta tänderna,  klä på sig ytterkläderna så att dom kommer i tid. Detta kommer till en början leda till tjat. Jag vet. Men jag hoppas att de snabbt lär sig! Annars blir det indragna lektimmar. För ja, jag kör Läckberg-metoden....
 
 
Nu är det slutcurlat! Lite eget ansvar tack!
 
(Självklart till mognadsgrad) 
 

Tankar om feminism

Kändes som första höstkvällen idag. Det var så mörkt så att vi fick tända kökslampan när vi åt kvällsmat. Både Malva och Signe har varit "kompisfria" hela eftermiddagen vilket har varit så mysigt. Det är sällan vi bara har dom två här utan kompisar. Dannes började jobba idag efter semestern så jag var själv hemma med alla barnen, vilket jag kan tycka är lite mysigt ibland, barnen vet att det är jag som bestämmer och all min fokus kan vara på dom. Tjejerna bakade chokladbollar och fixade kaffe, sedan var det café i lekstugan när Danne kom hem. 
 
Jag har lyssnat på penntricket idag -(en feministpodd), läser även den enes blogg och har kommit underfund med hur mycket jag har lärt mig efter alla år av tankar, reflektioner och funderingar som har blivit av bloggläsandet. Det är som en helt ny värld! (även provocerande för min man som får höra mitt ifrågasättande många gånger om.) Jag var ju mycket "smidigare " innan vi blev föräldrar och bara levde som just man och kvinna. Nu är kravet mer att vi ska vara två jämlika föräldrar på alla sätt och vis. Det är vårt hushåll, det är vårt gemensamma liv.
 
Det har blivit ännu större krav sedan jag föll ner i Utmattningen. För dit vill jag inte igen, jag kämpar ju fortfarande med min brist på ork vilket ju är ett riktigt tråkigt tillstånd. Tidigare var det bara en "orättvis-diskussion", nu handlar det mer om överlevnad för mig. Det känns enkelt att dela upp sysslor; matlagning, tvätt och städ men att dela på den mentala biten, förberedande, ansvar, planerande, socialt ansvar (presenter, kalas, jul, midsommar, avslutningar, frökenpresenter etc etc) och sådana där bitar. DET ÄR svårare! Men så jädra viktigt! När jag träffade min läkare när Abbe var ny bebis så ursäktade jag mig inför honom, över att jag mådde som jag mådde, för jag var inte ens en människa som jobbade så mycket "jag jobbar bara 80%". Ska jag inte ens klara det? Min känsla över att sitta där och erkänna detta var som att säga att jag var en svag människa. Men istället tittade han vänligt på mig och sa lugnt att sådant här hänger oftast inte ihop med att man jobbar många timmar på ett jobb, utan det handlar mer om att man har familj; man och barn och många andra att ta hand om. Så ta hjälp av din omgivning. Tänk på dig själv. (Hur lätt det nu var som nybliven trebarnsmamma?).
 
Men detta har jag i åtanke för Malva och Signe och deras framtida kvinnoliv, även för Abbe i hans fortsatta mansliv. Tjejerna ska fostras till medvetna och starka tjejer och Abbe ska få extra tyngd på att känna in sina medmänniskor. Sedan vill jag självklart att han ska bli en stark person med, men att få vara känslig, få ta omhand, få kramas det behöver ju killarna få känna att det är ok i detta samhälle. 
 
 
Jag pratar även med Malva och Signe om att det är viktigt att säga ifrån bl a  "stopp min kropp" har vi som ett mantra, nu handlar det ju om att vara lyhörd när systern eller brodern inte vill kramas mer, sluta kittlas och sådant som är på deras nivå, men det utvecklas ju med tiden vad just den innebörden står för. Jag berättar om att kvinnor inte alltid har fått rösta och att mannen har fått bestämma över sin fru, att han till och med fick slå henne!  Detta är ju jättekonstigt i deras värld! Men det känns viktigt att dom vet kvinnans historia och rätt i samhället. Dom är med när jag byter binda/tampong och dom vet vad mens är för något och att det inte är något skamfyllt. Dom vet att kroppar ser olika ut, min mage är mjuk, deras är hårda, Signe blir lätt solbränd, Malva bränner sig lättare, någon är lång  en annan är kort, någon är tjock en annan är smal. Så är det bara. Vi behöver vara motvikten i ett annars hårt samhälle i hur alla ska se ut! 
 
När vi var i Vadstena så läste jag en tidning om könstillhörighet, där i fanns det ett reportage där dom hade frågat nio-åringar runt om i världen vad det var som var det bästa med att vara tjej och vad som hade varit bättre om man var en kille? Så jag ställde den frågan till Malva. "Men det är ju ingen skillnad!"
 
Precis som det ska vara alltså! Vi fortsätter vårt jobb här hemma som vi påbörjat det❤