Abbe-gos

Den här lillkorven var så trött igår morse, "bråkade" om allt och ville inte ha frukost/välling, ville mest ligga i soffan, höll sig för ögonen som om han hade ont i huvudet så han fick stanna hemma med mig. Idag tar vi en extra dag för att se att allt är bra med honom, så nu ligger han här och ser på Heidi på svt barn. Men idag är han sitt "vanliga" jag; busig, skrattig, och mer intensiv! 
 
❤❤❤
 
Han är så galet go' nu, han pratar ju fortfarande inte utan låter lite som mr Bean/Nicke. Han har så mycket att berätta och visa och han vet precis vad han vill, så han kör på med sin pantomin till kroppsspråk och sina Nicke-ljud, jag översätter och när jag prickar rätt så kör han upp händerna i en målgest och ett "yeahhh! " till svar😂 Han pussas och kramas (eh, ja, han testar även att slåss och att nypsas en hel del), leker jättemycket med sina bilar och traktorer, sin vattenbana älskar han också, den står uppställd i bastun så att han kan stå där och köra båtarna och bilarna när vi (läs jag) är på toaletten!  
 
Det här med kroppsspråk, när vi kom till hotellrummet i Göteborg så stod det en resesäng uppställd där och Danne sa lite skämtsamt till Abbe att "där ska du sova!" varpå Abbe reagerade med att tjura ihop och vägra ta av sig jackan och skorna. Efter en stund så tittar han på mig, (tänk er nu en man från sydligare breddgrader och ett språk ni inte förstår, men ett kroppsspråk som är klockrent) "uh, uh,  äh, uh, öh😠😡😝?¿?" (Händerna i frågande gester) "vad vi ska göra här?" svarar jag. "Mmm" (nickar frenetiskt) "Vi ska sova här inatt" "öh, eh, äh, oh😠" (händerna i ett bestämt NEJ!)  Slutdiskuterat.
 
Vi fick packa ner resesängen så att han kunde slappna av. Sova själv? Äh, nej....

Intensivt

Liten snorig näsa och atjo prosit. Första förskoleförkylningen har kommit till Abbe. Annars har första veckan gått som en rak trappa, ett steg högre upp för var dag! Från panikskrik i måndags till att vilja ta av sig strumporna likt en liten kompis för att gå in med henne i lekhallen utan en liten tår i fredags. 
 
Själv hade jag bestämt mig för att gå till gymmet efter lämningen igår. Första gången på fem månader. Jag får se om jag kan tvinga dit mig ett par gånger i veckan? Det är svårt det där,  om jag ska tänka att jag inte ska göra någonting alls när jag väl är själv,  eller om jag faktiskt blir piggare av att träna nu? Förra hösten tyckte jag ju att jag mådde BRA av att träna kondition som jag fokade på, jag vet att det var riktigt tungt att komma igång då med... 
 
Ikväll stannade jag hemma med Abbe när övriga familjen åkte till stan för att möta upp de andra i hans familj för en resturang-afton.  Men jag är så urbota trött av de här två månaderna som varit med alla firande av jul och födelsedagar samt inskolningen av Abbe så jag kände att jag skulle göra mig en björntjänst av att hänga på. Så jag blev hemma med Abbe istället. Och jag vet ju hur det hade blivit, att placera en viljestark och upptäckarlysten två-åring på en resturang med diverse broar över rinnande vatten med fiskar i. Nä, så klok (lat/erfaren?) har jag blivit med tiden för att förstå att det bara hade inneburit att vakta, stoppa, bråka och pusta... Så en popcornkväll med tågappen från Brio passade oss båda två alldeles utmärkt! 
 
 
Igår hade Signe sitt 6-årskalas. Ett gäng kalasstinna barn en fredagkväll. Intensivt som attan, en ljudvolym som hette duga och ett supernöjt födelsedagsbarn! Det får vi nog kalla lyckat ändå?! Det var maskeradtema, Signe sjäv var älva och sedan var det en ninja, cowgirl, Elsa, Superwomen och så vidare men mitt i alla dessa utklädda barn satt det en liten kompis med texten "Be yourself" på klänningen- så vi tackar mamman som råkade glömma bort temat men fick till en sådan klockren klänning kvällen till ära😂
 
Av erfarenhet kör vi bara 1,5 timme. Då är det slut när de har som roligast och det hinner inte balla ur. Ingen fri lek utan uppstyrt från start, ingen märkvärdig mat utan så simpelt som det kan bli -då äter alla. Igår hade vi också halverat barnaskaran men det måste jag säga att det faktiskt inte var någon skillnad på 20 eller tio barn... 
 
 
 
 

Det där att slappna av på beställning

 
Det här med förskola och sjukskrivning stressar mig. Jag är stressad över hur sjukskrivningen fungerar och jag är stressad här hemma när Abbe är på förskolan.
 
Jag kan inte alls slappna av på riktigt.
 
När jag försöker sova vid lunch så bara rusar stresshormonerna runt i kroppen, hjärtat slår, jag vågar inte stänga av ljudet på telefonen ifall jag behöver åka och hämta. Så någon välbehövlig middagssömn har det inte blivit.
 
Igårkväll var jag iväg hos en kompis, det händer sällan då jag faktiskt inte orkar sådant, men igår skulle vi packa "Greklandlådorna" som behöver komma iväg nu. Framåt nio var jag så trött så att jag höll på att kräkas, och när jag väl kom hem så var min hjärna på full speed så jag har nog sovit tre timmar lite utspritt under natten för att jag inte kom till ro😫 
 
Idag är Abbegos ledig. Han är överlycklig, "ska Abbe vara hemma med mamma idag?", "yeahhh!!!" (Och så lyfter han armarna över huvudet som en målgest) han springer runt här mellan sina leksakstraktorer och traktorerna på datorn, han har kissat på pottan vilket han regriderar till blöja när han varit på förskolan, sjungit någon slags operett högt och tydligt. Han kramas och pussas och gosar hej vilt så nöjd över livet är han idag. Jag hoppas att han kan somna trots lyckan över ledigheten, för då lär jag slockna tryggt, med hans andetag i örat, jag med❤ 
 
Inskolningen går fint men jag hade glömt hur jobbig den här perioden i början är. I måndags var han så jäkla ledsen och arg på mig när jag gick, han hade suttit i tamburen och skrikit, kastat nappen och varit helt förtvivlad ett tag. Vid fruktstunden släppte det och sedan var det bra. Men han var heeelt slut när jag hämtade vid halv två redan. Så slut så att han satt stilla när jag klippte honom (har försökt det många gånger och fått ge upp innan första saxtaget), jag klippte för att lockarna skulle komma fram när håret blev lite kortare men istället verkar det som att jag klippte bort hans bebislockar😦😔 
I måndagskväll hade Signe ett litet pyjamasparty då hon sovit tio nätter i sin säng (och så fyllde hon ju faktiskt år då med❤) Och för Abbe som fick vara med i kojan och se på film och äta popcorn med syrran och hennes kompis, kunde inte kvällen bli bättre! 
 
Igår snyftade han först, stängde inne gråten när jag klädde av honom overallen men började ju sedan att storgråta när jag gick. Det hade dock gått snabbare över och han hade varit med dom andra redan efter en stund! Fick ett litet meddelande av förskolan att allt var bra - vilket ju underlättar både för mig och för Abbegos❤
 
Livet. Varken fredagsmys eller "AstridLindgren" alla dagar. Vardagsrealism.