lycka i jukebox och storbarnsavdelning

Host, host, snörvel och allt sådant därn't. Nä, den planerade dagen fick ställas in då jag inatt insåg att jag minsann behövde stanna hemma idag istället för att hala upp S-grejer från hemliga lådan. Tyvärr var det inte bara jag utan ett antal till lärare som var hemma och snörvlade, får hoppas att det är många barn borta också iom att det blir svårt att täcka upp med vikarier när vi är många som inte är där...
 
Liseberg blev lyckat, vi turades om att åka de lite större grejerna med Malva som nu faktiskt får åka en hel del! I början var hon dock "lite" rädd, stackaren, men med lite kognitiv beteendeterapi så tyckte hon att allt var riktigt kul! Tyvärr försvann min telefon i början när vi skulle åka Lisebergsbanan så har inga fina kort från dagen. Heller inga kort från det senaste året... Riktigt deppigt måste jag erkänna. Men om vi bortser från detta så var det som sagt en kul dag. Signe åkte småbarnsgrejerna i Kaninlandet, flumeriden med oss allihopa och kramade kaninerna! Min lillasysters sambo kom på eftermiddagen och tog tjejerna en stund så att jag och Danne kunde åka Helix, så fantastiskt rolig. Dryga timme i kön och runt 1-1,5 minut åktur. Men ack så kul, snacka om kill i magen! Det sista åkte jag och Malva jukebox,  det regnade från en askgrå Göteborgshimmel, karusellerna var i full gång och musiken skrålade högt från högtalarna. "Tänk att det kan kännas så här roligt fast att det regnar mamma. Jag vill aldrig att det tar slut!"  
 
Signe hon är en sväng på förskolan nu, hon var lite positivare till det idag, åtminstone inget gråt. Om en månad finns det en plats på storbarn som hon får, vilket känns bra. Sedan att det blir byte av fröknar får vi ta, nu går hon ju dit för att "leka med fröken M", då det inte finns något barn i hennes ålder som hon kan leka med. Och förra veckan när fröken M var sjuk så bröt ju tillvaron ihop. Så ja, hon blir yngst, men det är hon ju van vid, men det finns barn att rolleka tillsammans med vilket hon ju har ett behov av. Och i och med att hon är där så lite vill jag att de timmarna blir kul! Håller tummarna för att det blir bra...

Vill vara stor

(Sjunges i sann sommarlovsanda)
"Godmorgon, godmorgon, hör fåglar sjunga nu, godmorgon godmorgon i kööör!". Jag och Signe kommer smygandes in i Malvas rum, Signe utbrister det allra vänaste, gulligaste lilla "heeej!" till sin nyväckta storasyster, slänger sig över henne för att kramas, tar ut nappen ur munnen för att ge en puss mitt på munnen och hinner med ett till vänt litet "heeej" innan pussen smackas högt och ljudligt.
 
Vi blir dock aldrig lika vänt bemött som vi bemöter, om vi säger så... För morgonhumöret på denna madame är inte så charmigt som det hos en del är, så vi i vår tur får höra: "sluuta", till följt av "gå boort!" som följer av "det är trååångt", när hon får kramar och kärlek. Efter lite allmänt sur så kommer diktatorn på besök, "LYFT MIG TILL SOFFAN!".
 
Charmiga unge, på morgonen biter jag mig i tungan för att inte börja bråka det första vi gör... Idag blev det snabbt bättre, efter tio minuter ensamtid i soffan framför barn-tv så kommer det ut en glad fyra-åring i lucianattlinne med knut på huvudet och glittriga ögon till köket där jag sitter vid datorn och lillasystern åker bobby-car runt och runt, klättrar på bordet, häller ut salt, klämmer sig i leksaksgaraget, stoppar tärningar i munnen och vidare i en oändlighet av galna upptåg. Hoppas på en bra dag.
 
För just nu är det lite svajigt i den förstföddes inre. Det brottas mellan att vilja vara bebis och stor tjej. Igår var det bryt delux för hon vill ju inte vara liten! Varför är hon minst av alla? Varför får inte hon gå på fritids när alla andra gör det? Varför får inte hon också börja skolan??? Det är så förbaskat orättvist att hon ska vara minst minsann! "Mamma", hulkade hon efter att ha skrikgråtit i en timma över detta, "du får ringa skolan och fråga om jag kan börja fast jag bara är fyra år!". Men nä, det går ju inte, nästa år är det hennes tur men vi går ju förbi skolan när vi går hem från förskolan och då kan hon ju hälsa på sina kompisar när dom är ute föreslår jag. "Mamma, så gör vi och då går du in! Då får jag ju vara själv där en stund på fritids med mina kompisar!"
 
 
                               
                                                 Ett stycke fritids-suget barn
 
                              
   När skriket var över för den stunden så var livet bra igen. En liten stund iallafall...
 

Liknande inlägg

En salig blandning av Pelle Svanslös, album-pyssel och potträning

Snön yr runt utanför fönstret, kaminen är tänd och vi sitter nu uppkrupna i soffan och tittar på Pelle Svanslös. Malva har varit på förskolan idag, tre veckor sedan sist. Jag ringde imorse, efter att ha försovit oss lite, och kollade sjukdomsläget i barngruppen. Svårt det där i vabruari, hur ska man göra när man har möjligheten att ha sitt barn hemma? Det känns ju som att man hämtar hem sjukorna medvetet, men samtidigt så känns det inte så schysst att ha henne hemma för mycket när hon ändå ska tillhöra barngruppen... Vi tog beslutet iallafall att lämna henne där idag då det varken var kräksjuka eller influensa-fall, så vi får hålla tummarna att vi inte får hem något nytt! När jag skjutsade henne dit så hörde jag från baksätet "Jag sa till pappa att han skulle hämta mig tidigare idag så att jag hinner leka med mina kompisar". Jaha, ok. Men jag vet ju att hon leker och leker och leker lite till när hon väl är där så jag försökte att inte lägga så mycket vikt i den kommentaren och mycket riktigt, när hon hämtades så var hon alldeles kalas-glad då hon och kompisen Meja hade lekt konstant! Till och med så mycket så att hon är toktrött här hemma nu och bryter ihop för minsta lilla...
 
Jag har passat på att både power-walka och klippa--tejpa i Signes album. Jag är nu på dag tre i hennes liv och jag blir galet sentimental, sådär så att tårarna rinner, när jag tittar tillbaka på den där kulan och sedan en alldeles ny liten knodd som ligger vid bröstet. Till och med så att man tänker tillbaka på förlossningen i ett rosaskimrande lull-lull-ljus och bara ser den leende blivande mamman med lustgasen tryggt i handen, fast det var jag själv bakom kulisserna så att säga... Hur sjutton kan man glömma den där "jag-kommer-att-dö-känslan" så fort?
 
       
 
Annars har jag pott-tränat lillasystern. Det har ju stått så mycket om detta i tidningarna det sista; att det inte handlar om en mognad utan ren och skär träning och medvetenhet om att bli blöjfri. Egentligen har jag inte ett dugg bråttom att bli av med ännu en "bebis-grej", men jag ser det ju som ett experiment det här. Hur tidigt kan man få ett barn torrt om man lägger ner lite energi i det hela? Så i någon månad sådär har jag pratat om kiss, och låtit "ksss" när hon kissat i blöjan och förra veckan så introducerade jag pottan, en vacker potta från -60-talet som min mamma och mina mostrar hade när dom var små! Jag satte henne där utan blöja och pratade om kisseriet, inget kiss kom så efter en stund gick jag och plockade ur diskmaskinen och efter ett tag kom hon och sa sitt lilla "öh, öh, öh" och pekade mot pottan. Och mycket riktigt, där var kiss överallt! Och inte bara på golvet utan det rann PÅ pottan så alltså har hon försökt att sätta sig på den!!! Duktiga unge! Och nu i helgen så fick hon en spelande potta från goda vänner i ett-årspresent så nu är mitt mål att lyckas få henne att kissa i den, men det har jag inte lyckats med än;)
 
         
                    60-talspottan                                   potta a la 2013