after work, party, loppis och sedan soffan!

Just nu sitter jag uppkrupen i soffan med täcke, en kopp varm te och tända ljus.
 
För det slår ju aldrig fel att bli sjuk efter en veckas jobb och en massa nya höstförkyldningar... Jag trodde att något var på gång igår men afterworken med sju kompisar var mer lockande än att vila i soffan, och efter några glas vin glömde jag bort hur läget var och satt helt plötsligt i en taxi på väg in till stan för ännu mer partaj! Det händer ju ytterst sällan så jag kunde liksom inte backa när några vädjande ögon om mer party tittade på mig. Så ja, det blev en sen natt och inte dröjde det speciellt många timmar innan jag var på väg på loppis med Malva, Signe och mamma. Några småfynd blev det men mest imponerad var jag nog av en barnvagn från 1923, som dock inte var till salu! Men nu är det vila och värme som gäller då jag fryser galet mycket, om det är trötthet eller kommande feber får tiden utvisa helt enkelt?!
 
 
Kategori:

kaboom, och så trillade jag ut i verkligheten!

Den här veckan har jag slagits av hur många fina, sköna och självsäkra tonåringar vi har i vår värld. Men jag har även insett hur många det är som är ensamma, mår dåligt och lever ett liv som vi vuxna inte skulle acceptera... Det är stor skillnad att jobba i skolan när man är förälder. Man har liksom öppnat upp sina sinnen och blottat sina känsligaste innersta punkter, och jag kan inte låta bli att gråta lite när jag tänker på att det kan vara någon av mina tjejer som i framtiden sitter i en mörk korridor med håret över ansiktet med magont så att dom resten av veckan inte ens dyker upp. Eller att det kan vara en av dom som sitter ensam lektion efter lektion och ingen endaste pratar med dom. Vi hade inte accepterat att ha det så på våran arbetsplats och jag tycker inte att vi ska acceptera att våra barn ska ha det så heller! Friends jobbar mycket just nu med att öppna upp våra ögon, vad ett endaste litet hej kan göra med en människa, att se våra medmänniskor helt enkelt. Det gör ont i mig att det ska behöva vara såhär, men det är just så här det ser ut. Och det gör ont.
 
Nu ska jag kliva in i min lilla bubbla igen de kommande tre veckorna, bosta mina barn med kärlek och uppmärksamhet så att dom vet att dom är värda så jädrans mycket så att dom inte ska acceptera att bli behandlade såhär! I somras när vi var och campade så var Malva iväg i lekparken själv. Ja, hon är en tuffing och ingen man sätter sig på direkt, men det  hade bara varit stora barn där och dom sa att hon fick vara med och leka kurragömma om hon kunde lista ut vad dom hette. Hon gick därifrån. För som hon sa när hon kom tillbaka till oss, "hur lätt är det att gissa det liksom", vid vidare eftertanke kläcker hon, "mamma, jag skulle ha sagt SCHAS! till dom och jagat bort dom!". Heja Malva, hoppas att du fortsätter att se att du är mycket värd! Lillasystern henne ska vi nog bosta upp lite till med, hon har hängt i mina bröst som en liten känguru-unge på eftermiddagarna och legat på mig periodvis på nätterna den här veckan. Just nu sitter hon med en hand innanför min tröja medans den andra handen spelar Pippispel på plattan. Tankar mammanärhet samtidigt som hon upptäcker världen. Hon är en mammig en, samtidigt som hon är en ganska tuff liten brud. Men en aningen känsligare än sin storasyster. Men återigen. Dom ska veta att dom är värda så himlans mycket båda två så att ingen ska få behandla dom illa eller med ignorans!
 
      
 
Och så ska dom lära sig att säga "hej, vill du vara med och leka?" till ensamma barn. För det är minst lika viktigt det!

Liknande inlägg

det blev en eftermiddag på stranden minsann

Det visade sig bli rena rama sommar'n idag ju! Så omstrukturering av eftermiddagen ledde oss till stranden, fem småtroll i varierande åldrar från 11 månader till nybliven femåring och så två stycken 30+ are i sina bästa år slog sig ner på sina strandfiltar. Efter två timmar såg det ut som en orkanvind hade dragit förbi... 
 
Tur att dom andra två på stranden låg så långt bort det bara gick. 
 
Studiebesök på en skola i Kina. Bara 5, 5 årsedan men känns som i ett annat liv!
 
Idag har jag bestämt mig att jag ska njuta, njuta, njuta (!) av denna hösten! Jag har känt mig lite delad i det här vara hemma vs. börja jobba, för jag längtar faktiskt efter att få ha en klass. Men vad fasen, det är ju supermysigt (periodvis iallafall) att få vara vara hemma med en 1, 5- åring och en nästan 5- åring! Sedan ska man antagligen jobba ända till pensionen, om det inte blir en liten parvel till i framtiden? Så vad har jag stressat för känner jag nu? Jag hinner ju det andra med,  men att ha det livet vi har nu, det återkommer ju inte! 
 
        Så jädrar vad jag ska njuta av det här nu:)